Skip to content

Lunas första veterinärbesök!

Idag blev det tyvärr Lunas första veterinärbesök. Alltid intressant att se hur dom tar miljön, även om det inte är det roligaste att göra.
Luna var förvånansvärt likgiltig. Hon brukar vara den som helst av allt hälsar på människor, även om hon är vår mest sansade hund när hon hälsar.
Hon gick glatt in på kliniken, stod till på vågen, längst ben i  BC-flocken med bara en vikt på 13.4 kg än sålänge.
Det kom in en skällig Dvärgschnauzer, och det märks att vi hängt för lite med småhundar, ska den vallas eller ignoreras..? Hon, liksom våra andra hundar, är ingen explosiv hund gentemot folk eller hundar vi möter. Hon stod helst upp, luktade i luften, velade om hon skulle lägga sig och valla Schnauzern, såg ju ut som ett lamm, eller om hon skulle sitta och kolla på den.
Luna gick före oss in i rummet och där fick vi vänta en stund, hon fick lite godis och sen stod hon mestadels bara rakt upp och ner och väntade.
Bäras upp på veterinärbordet var lite skakigt första sekunderna innan hon känt att det var ett stabilt bord. Likgiltig kring hanteringen, men glad i veterinären. Luna är en riktigt snäll hund!

Veterinärbesöket gjordes pga att Luna knep lite med ögat igår när vi kom in från en skogspromenad, kändes vettigt att kolla det idag då hon fortfarande knep när vi inte tittade på henne idag. En liten liten rispa på hornhinnan.

SPI_7332

RevolutionRace

Detta inlägg är i samarbete med RevolutionRace

SPI_7663

Vi båda använder kläder från RevolutionRace (Fritidsfabriken) både som arbetskläder och ”hundkläder” privat. Vi har byxor och jackor från dem sen tidigare men aldrig testat deras fleece-tröjor. Genom samarbetet fick vi testa Fusion Fleece som även den för mycket godkänt, gillar passformen samt att just denna modell hade hål för tummarna!

Enligt oss lever dem upp till dem dyrare märkena med god kvalité till ett bra pris!
Ett plus är ”deal-of-the-week” 😉

SPI_7646

fullsizeoutput_95

Norske lilla Isac och hans hälsa!

Det är ju såklart en jätterisk att ta en hund, i detta fall en Border Collie, från ett annat land, från linjer man inte har koll på, och inte så många andra heller för den delen.
Men vi gjorde det valet i januari 2017, vi flög till Bergen och blev uppmötta av hans uppfödare.
Nu har han fyllt 1 år, och det var dags för höftröntgen!

Vi har en pålitlig röntgensköterska, hon har hittills haft rätt iallafall! Hon sa att det med största sannolikhet var fritt, och det var det! B-höfter och UA på armbågar! Skön känsla att ha det gjort!
Sommaren kommer ägnas åt vallning, sen utvärdera hur det känns med Mr Isac.
Han är en störtskön kille i vardagen, ännu något barnslig. Han älskar att lära sig nya saker, har ett oförväntat tryck i lydnaden och det känns jätteroligt och utvecklingsbart!

SPI_6753

Mer delaktig i sitt djurs sjukhusvistelse

En sak som vi varit med om några gånger under åren, och troligen kommer vara med om flera gånger är när man hamnar helt i händerna på djursjukvården. När man inte får ta några egna beslut om man valt att sitt djur ska fortsätta leva.
Vi har ett ställe som vi trivs med och som vi känner fullt förtroende för, men det är tyvärr inte nattöppet så risken finns fortfarande att man hamnar på ett ställe där man inte har kontroll.

Ett av tillfällena när detta hände oss var när Rambo, vår gamle Shetland Sheepdog, hamnade på ett större regional djursjukhus i närheten, han skulle både först utredas och sen behandlas för Cushings sjukdom.
Djursjukhuset bestämde att han skulle läggas in och utredas på Midsommarafton. Detta var en känslig men snäll hund. En hund vi aldrig stängt in eller lämnat. Han skulle nu sättas in i en bur i ett hundstall. Kanske inte så farligt för en person som dagligen jobbar i miljön, men desto jobbigare för oss som inget visste.
Djursjukhuset hörde sen inte av sig självmant utan vi ringde, och ringde, och ringde. Dom blev surare och surare, kanske med all rätt, men det är lite hit vi vill komma till.
Kan man inte få vara något delaktig i sin bästa väns sjukhusvistelse? Kan inte djursjukhusen ha en regel på att uppdatera en orolig väntande familj iallafall var 6-8 timme? Ett helt dygn utan uppdatering är inte okej någonstans, inte när det skulle komma att handla om 4-6 dygn som han låg inne.

Med sig i ryggsäcken fick han iallafall separationsångest och orosbeteenden när andra hundar skällde. Han var ju som skrivet en känslig person, och en tyst Sheltie.

Nu senast handlade det om Blomma som lämnades in till ett stort djursjukhus för operation av sin tass, där man hittat en liten liten keramikbit som låg och skavde.
Hon lämnades in på morgonen med en MYCKET orolig matte. Hon, min mamma alltså, bad om att få vara med så länge som möjligt hon hade tagit ledigt hela dagen. Kunde sitta i bilen eller varsomhelst med Blomma tills det var hennes tur att opereras. Men det gick inte, hon fick inte stanna kvar.
Blomma togs med, i vaket tillstånd, för att sättas i ett hundstall på sjukhuset och vänta på sin operationstid.
Som tur är är Blomma mer stabil än sin matte i dessa sammanhang, så hon verkade ta det med ro.

Tanken slog oss även, tänk om man har en misstänksam möjligen aggressiv hund, en större typ Broholmer, det måste ju ändå då underlätta för personalen att vara mer samarbetsvillig med ägaren. Eller är det andra direktiv där, får ägaren vara med då?
Sen finns det ju ägare som bara lämnar och går, och det är ju en annan sak, vissa är mer oroliga än andra kring sin bästa vän, vissa vill vara med och bolla tankar mer än andra, och förtroendet för djursjukvården är olika för alla.
Vad tycker ni? Mer uppdateringar och möjlighet att följa sin hund? Eller litar ni fullt ut på att er hund har det tipptopp under en inlagd tid och avvaktar tills personalen ringer upp med lite vettig information eller skulle det lugna sinnet att bara veta att hunden är lugn i situationen?

SPI_4827

När det inte blir första pris…

Idag var det tävlingsdag. Det kändes inte bra, det kändes inte som att det fanns en chans till ett första pris.
Vilket stämde, även om det inte blev av den anledningen som vi trott.
Snooze överträffade förväntningarna på många moment. Men det vi visste var att Rutan inte kommer fungera, den har det nämligen gått troll i senaste veckorna. Så att det skulle fungera på tävling fanns ju inte med på världskartan. Tyvärr, verkligen jättetyvärr, så tog hon inte konen heller.

Nu har vi ingen egen kon, så kon-träningen har verkligen inte skett många gånger, MEN när den tränats så har det inte varit några svårigheter, så tänkte att äsch, den kan hon säkert. Dumt. För med konen hade det blivit ett första pris trots nollad ruta.

Fria följet kändes ok, lite tittig i svängarna då det var första gången hon var i ett ridhus sen vi faktiskt vallade får i ett ridhus. Trodde att hon skulle vara värre, då det även faktiskt stod får utanför ridhuset nu och bräkte i en lada. Hon fick iallafall ”Fin position!” som positiv kommentar av domaren. En 8:a blev resultatet där.
Ställande under marsch kändes stabilt ”som vanligt”, hon står stadigt och ställer sig snabbt. Det blev en 10:a.
Inkallning var inga konstigheter, hon låg, hon luktade inte runt i ridhus-torvet, och blev även där belönad med en 10:a.
Vi valde Läggande under marsch, och samma där, inga konstigheter, snabbt distinkt läggande och inget luktande, blev en 10:a.
Rutan blev som skrivet en fet nolla.
Apporteringen sprang hon snabbt ut och dök efter apporten i torven och nös hela vägen in med den, helt brun i ansiktet, betyget blev 9,5.
Fjärren var väl bra när den var bra, och katastrof i början innan vi kom igång, det blev bara en liten 7:a denna gång.
Hopp över hinder blev det ett sketet snett avslut, men hunden älskar att hoppa och betyget blev 9,5 poäng.
Sitt i grupp var det inga direkta konstigheter med, och belöningen blev en 10:a.

Helheten var den absolut bästa 10:an i dag. Dels för att det ändå blev två sura nollor och dels för den fina kommentaren till, ”Väl genomarbetad hund, på väg mot de högre klasserna!
Den kommentaren tackar vi för och har nu beställt en helt egen kon, och även nya småkoner till rutan, våra har spruckit.
Nu jävlar, nu ska vi kavla upp ärmarna, har ska det inte sneaka in ett enda andrapris igen, nej nej nej.

SPI_5455

Köldkramper och isklumpar

I helgen var det helt fantastiskt väder i Stockholm. Strålande sol och mellan -2 till -12 grader. Riktigt krispigt och dimman låg mellan varven riktigt fint över åkrarna.
Vi bor så att vi inte direkt har några stigar, eller dom kommer och går skulle man kunna säga. Vilket gjorde promenaderna riktigt besvärliga mellan varven i helgen. Vissa hundar hade mer problem än andra med köldkramp eller isbollar mellan tårna.
Det blir nog lite tassfrisering idag på jobbet, är lite delad i det, lär ju bli kallare, men samtidigt mindre is.
Utöver slädåkning så blev det lydnadsträning i korta korta frekvenser, det närmar sig tävling och man kan väl inte ligga på latsidan, även om det inte blir optimalt när hundarna håller på att frysa arslet av sig.
Mer om träningen kommer det bli senare idag, träning inför tävling. Kanske blir det ett inlägg om årets mål senare i veckan, vi är lite kluvna om vi ska skriva ut dom eller inte än.
Det kommer eventuellt även ett gästinlägg från P’s mamma och Blomma som i helgen var på årets första Talangläger i lydnad. Gissar att det skulle vara intressant att läsa lite tankar och upplevelser om det.

SPI_5579

SPI_5542

Dragtur

Äntligen var det dags för en dragtur, det var aningens nervöst innan man väl drog iväg med Malamuterna!
Hade ingen last i släden och dom är riktigt starka en och en, nu blev det båda killarna samtidigt.
Det sköna med snö, som man blev påmind om, är att det absolut inte blir samma hastighet som barmark. Det är heller inte lika noga och inte alls samma känsla i att ”det där var nära en vurpa!”.
Största delen av turen kämpade Qase och Niqo på riktigt bra, vi tog en paus i mitten och då samlade dom kraft igen. Vi hittade till slut ett skoterspår, och vi tog såklart tillfället i akt att köra i det, vilken skillnad från en smal stig, eller ännu värre i början, en snötäckt åker med skåror.
Efter halva rundan mötte vi även upp S på skidor och Keep med sig. Keep ville agera lite hare till vargarna, och varsågod, då jäklar gick det rejält undan!

Niqo är en hane åt det mindre hållet, 64 cm i manken och ca 35 kg. Qase är däremot åt det större hållet och där har vi varken mankhöjd eller vikt just nu, men bilderna talar ju för sig själva.

qase2

qase

Grattis Malamuter!

Idag är ingen vanlig dag utan idag är det två år sen vår första Malamutekull föddes!
På morgonen var det dags. Valplådan stod i S rum, Peaq hade flåsat hela natten till och från men inga värkar utan bara öppningsarbete.
Klockan 06:00 skulle P gå in och kolla läget, precis som vi gjort varje timme under natten. Precis i den stunden gick vattnet och första fosterblåsan var redan på väg ut. P som vanligtvis är ganska stark i icke mysiga odörer kom ju in halvvaken i rummet, hon var tvungen att ropa på en sovande S om hjälp för att sen själv gå ut ur rummet och andas. Ta ny luft och få en kvällning. Mycket otypiskt henne men det är en speciell lukt kring förlossning, den saken är klar.
Efter ett andetag utanför rummet så var det dags, vi behövde knappt hjälpa till och valparna kom som på räls, aningen små men inte anmärkningsvärt förutom en av dom, lilla Lily-Ann som hon fick heta hos oss. Hon var häften av allas storlekar, kom som tvilling med en annan valp och hade troligen legat trångt. Hon fick namnet Miihni i sitt nya hem, men hon är i dag lika stor som sina syskon.

På 3,5 timme var alla valpar ute och åt friskt, S hann åka till jobbet i rätt tid och P var hemma och var valpvakt. Extremt smidigt!
Idag får vi säga GRATTIS till hela Bergskullen, Qase, Sally, Grimm, Mambo, Miihni, Lexie & Molly! Stora, grova och vackra!

Qase

Bästa muskelbyggaren…?

Nu är det dags för oss att ge oss ut i skogen, det känns som en bra kondition och muskelbyggande plats! Eller vad säger ni andra?
Vi har mestadels gått på åkrarna senaste tiden och begav oss upp i skogen för en omväg under ledigheten. Det var så väldigt mycket mer ansträngande och hundarna blev verkligen markant tröttare.
Sandgrop har vi i närheten men har hört delade meningar angående sån träning, för handledernas skull. Någon gång då och då tänker vi att det inte skadar, och hundarna tycker att det är väldans roligt att springa i sandbackar.
Vi försökte ge oss ut på en dragtur förra veckan men fick avsluta den relativt kort efter start, alldeles för hårt i marken med isfläckar i groparna kändes väldigt läskigt.
Simning är något som vi saknar, för några år sen simmade hundarna på sim, och under somrarna är dom mer vattendjur än landdjur.

SPI_2128
SPI_1269

Besök på FTW

Några dagar innan nyårsafton var vi på besök hos kennel For The Win, uppfödare till Snooze, Luna och Lark.
Snooze och Luna är ju helsyskon men det skiljer 4 år mellan dom. Deras mamma är Squid, Emenems Lunachick är dotter till vår gamling EmenEms Fly.
Snooze och Luna har sina riktigt lika likheter, men har även stora skillnader. Det är lite spännande med helsyskon, vi har verkligen inte räknat med att dom kommer bli lika i sättet, men ha liknande drag vore ju inte jättekonstigt.
I vallningen är Luna än sålänge ganska olydig på hemmaplan, totalt galen på bortaplan. Snooze var vår första vallhund och hon hängde i lina ganska länge då man inte vågade annat då. Men är lydig nu istället. Luna vågar man prova mer med men visst är dom lika då dom är så in åt helskotta snabba. Luna har i fårhuset hemma visat sig vara totalt orädd och rätt så bekväm med närarbete, blir spännande att se henne på större ytor i sommar.

Största anledningen till besöket var Lark, en dotter till Fly ur fågelkullen som kom till oss i somras.
Vi har startat henne på får och har väl inte riktigt tagit tag i själva träningen, det är då inte enkelt med en fullvuxen hund, inte för att hon på något vis är dum emot djur eller obegåvad på något sätt. Men att börja med en äldre dam är något helt nytt för oss.
Hon är inte tränad i vallning sedan innan och det är mycket man vill ska falla på plats, och gärna innan i vår.
Anledningen till det är att hennes avelsmöjligheter snabbt går och med tanke på att hon inte är tränad så är hon inte godkänd vallhund och därmed inte haft någon kull sedan tidigare.
Tanken var att Lark skulle få visa sig för sina uppfödare och Thomas fick äran att testa, nu hoppas vi att hon hinner bli en godkänd vallhund i år och hinna få bli mamma här hos oss.

ftwlark
Lark I fårhagen nu!
SPI_0876
Lark hos fåren i somras!
larkvalp2
BebisLark!