Skip to content

Category archive for: Vardag

Det vardagliga livet med flocken!

Mer delaktig i sitt djurs sjukhusvistelse

En sak som vi varit med om några gånger under åren, och troligen kommer vara med om flera gånger är när man hamnar helt i händerna på djursjukvården. När man inte får ta några egna beslut om man valt att sitt djur ska fortsätta leva.
Vi har ett ställe som vi trivs med och som vi känner fullt förtroende för, men det är tyvärr inte nattöppet så risken finns fortfarande att man hamnar på ett ställe där man inte har kontroll.

Ett av tillfällena när detta hände oss var när Rambo, vår gamle Shetland Sheepdog, hamnade på ett större regional djursjukhus i närheten, han skulle både först utredas och sen behandlas för Cushings sjukdom.
Djursjukhuset bestämde att han skulle läggas in och utredas på Midsommarafton. Detta var en känslig men snäll hund. En hund vi aldrig stängt in eller lämnat. Han skulle nu sättas in i en bur i ett hundstall. Kanske inte så farligt för en person som dagligen jobbar i miljön, men desto jobbigare för oss som inget visste.
Djursjukhuset hörde sen inte av sig självmant utan vi ringde, och ringde, och ringde. Dom blev surare och surare, kanske med all rätt, men det är lite hit vi vill komma till.
Kan man inte få vara något delaktig i sin bästa väns sjukhusvistelse? Kan inte djursjukhusen ha en regel på att uppdatera en orolig väntande familj iallafall var 6-8 timme? Ett helt dygn utan uppdatering är inte okej någonstans, inte när det skulle komma att handla om 4-6 dygn som han låg inne.

Med sig i ryggsäcken fick han iallafall separationsångest och orosbeteenden när andra hundar skällde. Han var ju som skrivet en känslig person, och en tyst Sheltie.

Nu senast handlade det om Blomma som lämnades in till ett stort djursjukhus för operation av sin tass, där man hittat en liten liten keramikbit som låg och skavde.
Hon lämnades in på morgonen med en MYCKET orolig matte. Hon, min mamma alltså, bad om att få vara med så länge som möjligt hon hade tagit ledigt hela dagen. Kunde sitta i bilen eller varsomhelst med Blomma tills det var hennes tur att opereras. Men det gick inte, hon fick inte stanna kvar.
Blomma togs med, i vaket tillstånd, för att sättas i ett hundstall på sjukhuset och vänta på sin operationstid.
Som tur är är Blomma mer stabil än sin matte i dessa sammanhang, så hon verkade ta det med ro.

Tanken slog oss även, tänk om man har en misstänksam möjligen aggressiv hund, en större typ Broholmer, det måste ju ändå då underlätta för personalen att vara mer samarbetsvillig med ägaren. Eller är det andra direktiv där, får ägaren vara med då?
Sen finns det ju ägare som bara lämnar och går, och det är ju en annan sak, vissa är mer oroliga än andra kring sin bästa vän, vissa vill vara med och bolla tankar mer än andra, och förtroendet för djursjukvården är olika för alla.
Vad tycker ni? Mer uppdateringar och möjlighet att följa sin hund? Eller litar ni fullt ut på att er hund har det tipptopp under en inlagd tid och avvaktar tills personalen ringer upp med lite vettig information eller skulle det lugna sinnet att bara veta att hunden är lugn i situationen?

SPI_4827

När det inte blir första pris…

Idag var det tävlingsdag. Det kändes inte bra, det kändes inte som att det fanns en chans till ett första pris.
Vilket stämde, även om det inte blev av den anledningen som vi trott.
Snooze överträffade förväntningarna på många moment. Men det vi visste var att Rutan inte kommer fungera, den har det nämligen gått troll i senaste veckorna. Så att det skulle fungera på tävling fanns ju inte med på världskartan. Tyvärr, verkligen jättetyvärr, så tog hon inte konen heller.

Nu har vi ingen egen kon, så kon-träningen har verkligen inte skett många gånger, MEN när den tränats så har det inte varit några svårigheter, så tänkte att äsch, den kan hon säkert. Dumt. För med konen hade det blivit ett första pris trots nollad ruta.

Fria följet kändes ok, lite tittig i svängarna då det var första gången hon var i ett ridhus sen vi faktiskt vallade får i ett ridhus. Trodde att hon skulle vara värre, då det även faktiskt stod får utanför ridhuset nu och bräkte i en lada. Hon fick iallafall ”Fin position!” som positiv kommentar av domaren. En 8:a blev resultatet där.
Ställande under marsch kändes stabilt ”som vanligt”, hon står stadigt och ställer sig snabbt. Det blev en 10:a.
Inkallning var inga konstigheter, hon låg, hon luktade inte runt i ridhus-torvet, och blev även där belönad med en 10:a.
Vi valde Läggande under marsch, och samma där, inga konstigheter, snabbt distinkt läggande och inget luktande, blev en 10:a.
Rutan blev som skrivet en fet nolla.
Apporteringen sprang hon snabbt ut och dök efter apporten i torven och nös hela vägen in med den, helt brun i ansiktet, betyget blev 9,5.
Fjärren var väl bra när den var bra, och katastrof i början innan vi kom igång, det blev bara en liten 7:a denna gång.
Hopp över hinder blev det ett sketet snett avslut, men hunden älskar att hoppa och betyget blev 9,5 poäng.
Sitt i grupp var det inga direkta konstigheter med, och belöningen blev en 10:a.

Helheten var den absolut bästa 10:an i dag. Dels för att det ändå blev två sura nollor och dels för den fina kommentaren till, ”Väl genomarbetad hund, på väg mot de högre klasserna!
Den kommentaren tackar vi för och har nu beställt en helt egen kon, och även nya småkoner till rutan, våra har spruckit.
Nu jävlar, nu ska vi kavla upp ärmarna, har ska det inte sneaka in ett enda andrapris igen, nej nej nej.

SPI_5455

Köldkramper och isklumpar

I helgen var det helt fantastiskt väder i Stockholm. Strålande sol och mellan -2 till -12 grader. Riktigt krispigt och dimman låg mellan varven riktigt fint över åkrarna.
Vi bor så att vi inte direkt har några stigar, eller dom kommer och går skulle man kunna säga. Vilket gjorde promenaderna riktigt besvärliga mellan varven i helgen. Vissa hundar hade mer problem än andra med köldkramp eller isbollar mellan tårna.
Det blir nog lite tassfrisering idag på jobbet, är lite delad i det, lär ju bli kallare, men samtidigt mindre is.
Utöver slädåkning så blev det lydnadsträning i korta korta frekvenser, det närmar sig tävling och man kan väl inte ligga på latsidan, även om det inte blir optimalt när hundarna håller på att frysa arslet av sig.
Mer om träningen kommer det bli senare idag, träning inför tävling. Kanske blir det ett inlägg om årets mål senare i veckan, vi är lite kluvna om vi ska skriva ut dom eller inte än.
Det kommer eventuellt även ett gästinlägg från P’s mamma och Blomma som i helgen var på årets första Talangläger i lydnad. Gissar att det skulle vara intressant att läsa lite tankar och upplevelser om det.

SPI_5579

SPI_5542

Grattis Malamuter!

Idag är ingen vanlig dag utan idag är det två år sen vår första Malamutekull föddes!
På morgonen var det dags. Valplådan stod i S rum, Peaq hade flåsat hela natten till och från men inga värkar utan bara öppningsarbete.
Klockan 06:00 skulle P gå in och kolla läget, precis som vi gjort varje timme under natten. Precis i den stunden gick vattnet och första fosterblåsan var redan på väg ut. P som vanligtvis är ganska stark i icke mysiga odörer kom ju in halvvaken i rummet, hon var tvungen att ropa på en sovande S om hjälp för att sen själv gå ut ur rummet och andas. Ta ny luft och få en kvällning. Mycket otypiskt henne men det är en speciell lukt kring förlossning, den saken är klar.
Efter ett andetag utanför rummet så var det dags, vi behövde knappt hjälpa till och valparna kom som på räls, aningen små men inte anmärkningsvärt förutom en av dom, lilla Lily-Ann som hon fick heta hos oss. Hon var häften av allas storlekar, kom som tvilling med en annan valp och hade troligen legat trångt. Hon fick namnet Miihni i sitt nya hem, men hon är i dag lika stor som sina syskon.

På 3,5 timme var alla valpar ute och åt friskt, S hann åka till jobbet i rätt tid och P var hemma och var valpvakt. Extremt smidigt!
Idag får vi säga GRATTIS till hela Bergskullen, Qase, Sally, Grimm, Mambo, Miihni, Lexie & Molly! Stora, grova och vackra!

Qase

Bästa muskelbyggaren…?

Nu är det dags för oss att ge oss ut i skogen, det känns som en bra kondition och muskelbyggande plats! Eller vad säger ni andra?
Vi har mestadels gått på åkrarna senaste tiden och begav oss upp i skogen för en omväg under ledigheten. Det var så väldigt mycket mer ansträngande och hundarna blev verkligen markant tröttare.
Sandgrop har vi i närheten men har hört delade meningar angående sån träning, för handledernas skull. Någon gång då och då tänker vi att det inte skadar, och hundarna tycker att det är väldans roligt att springa i sandbackar.
Vi försökte ge oss ut på en dragtur förra veckan men fick avsluta den relativt kort efter start, alldeles för hårt i marken med isfläckar i groparna kändes väldigt läskigt.
Simning är något som vi saknar, för några år sen simmade hundarna på sim, och under somrarna är dom mer vattendjur än landdjur.

SPI_2128
SPI_1269

Besök på FTW

Några dagar innan nyårsafton var vi på besök hos kennel For The Win, uppfödare till Snooze, Luna och Lark.
Snooze och Luna är ju helsyskon men det skiljer 4 år mellan dom. Deras mamma är Squid, Emenems Lunachick är dotter till vår gamling EmenEms Fly.
Snooze och Luna har sina riktigt lika likheter, men har även stora skillnader. Det är lite spännande med helsyskon, vi har verkligen inte räknat med att dom kommer bli lika i sättet, men ha liknande drag vore ju inte jättekonstigt.
I vallningen är Luna än sålänge ganska olydig på hemmaplan, totalt galen på bortaplan. Snooze var vår första vallhund och hon hängde i lina ganska länge då man inte vågade annat då. Men är lydig nu istället. Luna vågar man prova mer med men visst är dom lika då dom är så in åt helskotta snabba. Luna har i fårhuset hemma visat sig vara totalt orädd och rätt så bekväm med närarbete, blir spännande att se henne på större ytor i sommar.

Största anledningen till besöket var Lark, en dotter till Fly ur fågelkullen som kom till oss i somras.
Vi har startat henne på får och har väl inte riktigt tagit tag i själva träningen, det är då inte enkelt med en fullvuxen hund, inte för att hon på något vis är dum emot djur eller obegåvad på något sätt. Men att börja med en äldre dam är något helt nytt för oss.
Hon är inte tränad i vallning sedan innan och det är mycket man vill ska falla på plats, och gärna innan i vår.
Anledningen till det är att hennes avelsmöjligheter snabbt går och med tanke på att hon inte är tränad så är hon inte godkänd vallhund och därmed inte haft någon kull sedan tidigare.
Tanken var att Lark skulle få visa sig för sina uppfödare och Thomas fick äran att testa, nu hoppas vi att hon hinner bli en godkänd vallhund i år och hinna få bli mamma här hos oss.

ftwlark
Lark I fårhagen nu!
SPI_0876
Lark hos fåren i somras!
larkvalp2
BebisLark!

Malamutevalpen Skugga

Ledigheten sprang iväg och vi hann få mycket gjort, både måsten och nöjen!
Vi kommer att skriva lite om mycket under ett par dagar, samtidigt som det händer saker här hemma hela tiden!

Under ledigheten var Malamutevalpen Skugga på besök med sin matte Sarah. Skugga kommer från kennel Cahppes, precis som vår Niqo och tidigare Peaq, Farqas och Amaroq har gjort. Även där Qase och Sallys pappa bodde.
Skugga är ur en kombination vi själva verkligen tror på och var mycket intresserade av själva, hennes mamma är den fina importen Chrissy och pappa är finaste välmeriterade Fang.  Det blir roligt att kunna följa henne och hennes matte på relativt nära håll och följa deras framgångar!
Men själva väntar vi på att Sally ska få åldern inne för att eventuellt kunna ha en kull här hemma. Hur mycket man än vill, så har man ju inte plats för hur många som helst, annars hade vi gärna haft ett syskon!

Skuggas matte Sarah och vi har varit vänner länge, enda sen Qilaq var ca 1 år och hennes Malamutehane Ikaros var 6 månader. Då ägnade vi oss mycket åt miljöträning inne i Stockholm City, vi har sedan kört på så med varje Malamutevalp som kommit antingen till henne eller oss. Det är roligt att utbyta erfarenheter och prata Malamute i flera timmar.
Denna gång träffades vi bara hemma hos oss, ingen utflykt gjordes, men det kommer vi nog att göra till vår/sommaren när Skugga är större, hoppas vi, eller hur Sarah?

Skugga busade mycket med Qilaq, som är måttligt till obefintligt busig själv… Annars retade hon Fly, som är rätt lättretad när det kommer till nya valpar och inte ser något… Det var kul tydligen!
Niqo blev alldeles för livlig, dels för att han kände igen Sarah och minns säkert tidigare släddrag och sen en söt liten Malamutevalp. Han fick därför inte vara med allt för mycket…

skugga

Skugga & Qilaq from PS Dogs on Vimeo.

Minifinder Atto

– Inlägg i samarbete tillsammans med Minifinder.se –

Vi har nu testat Minifinder, gps för hund!
Qase har ju några gånger lyckats ta sig ut ur sin hundgård, han har hittills dock alltid stannat på vår tomt men att han har Minifindern på sig är väldigt skönt. Kunna kolla i appen på mobilen så han är kvar, eller veta att man har satt ”GeoFence” så det larmar i appen om han skulle lämna tomtområdet. Lark har även fått ha den på sig när vi är på nya platser då vi inte känner varandra i alla lägen ännu, känns som en liten extra försäkring att om något skulle hända så kan jag se på en karta på min mobil vart hundarna befinner sig.

Tanken är även att vi ska ha Minifindern på fåren när dem släpps på bete. Vår sommarhage är ca 12,5 hektar skärgårdsmiljö och att kunna hitta dem direkt för tillsynen vore helt underbart, förra året var väldigt mycket letande efter dem, men hoppas kunna slippa det i år.

Den kopplas ihop med din mobil genom en app som även meddelar dig när det är låg batterinivå, varning vid låg GPS-signal, hastighetslarm, rörelselarm. Det går även att prata genom Minifindern, från mobil till dosan. Det går att lyssna i omgivningen där din hund är. Finns något som kallas GeoFence, du ringar in ett område på kartan på appen och lämnar hunden området så larmas det i din mobil.

För att få 10% rabatt på denna produkt så anger du PAVG10 

Om du är intresserad av en Minifinder så hittar du den HÄR och på deras hemsida finner ni mer information!

MiniFinder Atto

Här är efter en promenad

Fyrverkerier är skit…

All annan typ av djurplågeri är strängt förbjudet i Sverige, och även massa andra lagar och regler om man läser på Jordbruksverket, allt för att man inte på NÅGOT sätt ska kunna plåga ett djur.

Man får inte ens ha en bur med öppen lucka inne till sin hund, då måste man montera bort dörren helt, det är koppeltvång ute, det är MASSA andra lagar och regler kring djur.

Men fyrverkerier, det är fritt fram! Som dessutom är farligt på riktigt, och det är både för djur, människor och miljö.

Vad firar vi egentligen med fyrverkerierna just idag?
Oavsett så missbrukas aftonen och det smälls långt i förväg och långt i efterhand.
Vart tillverkas fyrverkerier? Av vilka?

Går skattepengarna åt att lappa ihop folk som utsätter sig frivilligt för denna risk?

Oavsett rädd hund eller inte så kommer detta vara en fråga att jobba för så länge det är nödvändigt, varför? Frågar en del, konstigt nog…
– Har du ledat nedfryst eller? Aldrig sett ett klipp på en hund som är så panikslagen med dödsångest? Inte sett alla klipp på Facebook hur många det faktiskt har enorma problem.
Träna din hund är ett annat argument, så otrolig brist på kunskap om det ens kommer ur ens mun, det är inte lösningen på alla Sveriges rädda hundar. Det vet framförallt många med högtempererade hundar, men genetisk rädsla finns ju hos alla raser, såklart, och trauman.
Qilaq är utsatt för ett trauma och det var sommaren 2012 av ett LÅNGT fyrverkeri i Visby, och han är fortfarande tydligt påverkad av fyrverkerier och blivit smittat till åska också. Det är knappast en genetisk rädd hund, men en rädsla som sitter otroligt djupt i honom.
Sen finns det ju även stackars hundar vars ägare skiter fullständigt i att deras hundar är livrädda, har dödsångest, lämnar dom ensamma ändå och går ut och skjuter raketer, är de hundars liv mindre värda då? Ska inte dom uppmärksammas? Dom kommer aldrig tränas på något sätt för att kunna stå ut med fyrverkerier, dom kommer aldrig bli sedda och dom kommer aldrig att bli läkta och orädda heller från detta.

Sen gäller det inte bara hundar, i min värld är katter ett djur som klarar detta bättre, men varför det är så i min värld är för att alla katter i min närhet aldrig brytt sig på samma vis som hundar, MEN det är ju inte verkligheten. Verkligheten är att det finns minst lika många katter och andra husdjur, och lantdjur med stora rädslor och dödsångest.
Men det är väl så som okunniga och oerfarna tänker om hundar också, efter deras erfarenheter så kan alla hundar läras att vara som deras hund, eller deras mammas mammas mammas hund. Men det är ju brist på kunskap.

Många djur kastar sina foster i natt, så är det varje år, djur kommer rymma, bryta benen, avlivas, nödslaktas osv.
Bara för en urspårad okontrollerad tradition. Värt? Nej, inte något liv i världen.

2017

2017 Årsresumé kommer inte vara speciellt i fylld eller avancerad, anledningen till det är att vi faktiskt inte skrivit upp något utan kommer scrolla tillbaka lite halvhjärtat. Bättre blir det 2018, mål är dessutom mer satta inför det.
Men vi är mycket stolta över att 2017 fått en kull om ytterligare 6 fina och friska Border Collievalpar! Så fantastiskt och otroligt roligt att följa Snooze och Blommas valpar från 2016 och 2017 nu under kommande 2018! Vilka finfina krutpaket som alla är aktiva inom sina områden!

Januari
Det enda vi minns att vi gjort i januari var tävling på Nacka BK där Fox vann sin klass och Keep vann sin klass.
Vinna flyttade till en kogård.

Februari
Denna månad skulle Snooze egentligen debutera i nya klass 1, men istället valde hon att börja löpa och fick därmed träffa finfina Vallhunden Yoda, tycke uppstod och väntan på dräktighetstecken fick börja.

Mars
Bekräftades dräktigheten och förberedelserna kunde börja på riktigt.
Vi hämtade även hem en norsk chanstagning – Isac.
Vi fick även tillgång till en 12,5 hektar stor sommarhage till kommande får.

April
Månaden som främst gick till förberedelser inför valpningen och promenader och kickbikekörning i vårväder.
Snooze fick sina valpar den 20 april.

Maj
Gick mycket åt vallkurser och att se valparna växa!
Vi köpte 10 stycken fina Gotlandsfår med fina stamtavlor och statusar.
Fox och Keep debuterade i nya class 1 i lydnad på Nacka BK. Vinst igen för Fox och Keep på andra placering.

Juni
Vi var fortfarande hemma i skift med valparna dygnet runt, så våra andra hundar hade typ semester, var inte på jobbet någonting utan hängde hemma och gick promenader och bara var. Tränades fysiskt och psykiskt när valparna sov middag.
Niqo lämnade blod.
Snooze barn flyttade till egna familjer, Happy och Rey stannade kvar.
Luna kom in i flocken!

Juli
Gick till att vara med valparna, tro oss, det var mycket tid som gick till valparna denna period!
Valparna började träffa får.
Vi hade kennelträff hos Peter Nilsson och massa vallning i två dagar.
Lark kom lite oplanerat till oss och vi börjar lära känna vandra.

Augusti
Peaq hittade ett nytt hem utanför Västerås.
Vi tävlade i lydnad och Fox vann, igen, notera att hon hittills vunnit varje gång, denna gång med 310 poäng. Keep på en andra placering med fina 292,5 poäng. Värmdö BK.
Sally ställdes ut och fick första CK och blev BIM.

September
Vi åkte tillbaka till Peter Nilsson för valläger igen.
Keep överraskade genom att ha sönder hela instrumentbrädan i bilen.
Vi blev med fyrhjuling.
Vi byggde vinterhage.
Våra får rymde vilket visade sig bli en bra erfarenhet för oss och Snooze framförallt.

Oktober
Lark och valparna började bli träningsbara och tända på riktigt hos fåren.
Fox tävlade en sista class 1 i lydnad och drog till med vinst igen, med 310,5 poäng.
Vi var på besök hos Heléne och Smiley och tränade lydnad.
Tränade på hos fåren med de mer tränade hundarna.
Snooze var med på reklaminspelning.
Whisky blev hastigt sjuk i något som vi alla misstänker var någon form av cancer, fortfarande overkligt att inte ha honom i flocken efter 11 år.

November
Fox debuterade I class 2 och Keep tävlade en till class 1 i lydnad.
Tränat lite mer lydnad, hängt i skogen och är förväntansfullt för våren och ljuset!

December
Julmarknad och då miljöträning för Qase och Qilaq.
Tränade vallning i ridhus första gången.
Hyrde Nykvarn Hundhall en hel dag och tränade för Hundtoken Pia.
Varit på Stockholms Hundmässa och ställt ut Sally, CK och reserv CACIB.