Skip to content

Category archive for: Vardag

Det vardagliga livet med flocken!

Monter på mässan!

PSHUNDBUTIK kommer finnas på Stockholms Hundmässa 2015! Förberedelserna inför helgen är i full gång!
Ni hittar oss i monter A:51!
Vi kommer att ha med leksaker i massvis och sedan kommer vi att ha med vår fina unika dragutrustning. Det kommer vara beställningsvara på selarna, så man kan prova ut rätt storlek och sedan lägger vi beställningen på söndag kväll till Kanada!
Vi bjuder såklart på frakten till er som beställer på mässan!

SPI_7188

Hem med en Vinna

I går åkte vi på en dagstur till Jönköping och hämtade hem Vinna, vi möttes på halva vägen och vi hade ju inte kunnat välja en stormigare dag! Svår körning mellan varven och många omkullvälta träd, skyltar och jakttorn såg vi hela tiden.
Vinna har varit hos Amanda nere i Sjöbo, Skåne sen i september men har varit här hemma och hälsat på för ett par veckor sen, så vi har träffat henne iallafall under denna period och fått ständiga uppdateringar. :)

Valpboom

Har vi tur så har vi två tjejer här hemma som bara jäser. Det är Peaq som ska på ultraljud den 3 december och Snooze som nog ska boka ultraljud till runt den 10 december. Det blir några spännande veckor nu tills vi vet mer, sen förhoppningsvis en olidlig väntan. När vi skrev vårt inlägg den 4 november om att vi planerade att ha två valpkullar så var ingenting mer än planer. Planen hann ändras många gånger fram till Snoozes löp och vi valde att ta ett snabbt men ändå inte oklokt eller förhastat beslut. Det var inte riktigt enligt plan men så likt vi kunde komma hanmässigt.
Kanske har vi utvecklats, vi har garanterat lärt oss av våra ”misstag” när parningar inte fungerat tidigare. Mycket här i världen verkar dock vara meningen. Så vi åker med nu så hoppas vi att vi får några veckor av lycka och njutning av två fina valpkullar samtidigt! Visst kommer det med all säkerhet bli påfrestande. Men vi har valt att vi verkligen ska ta tillvara på dessa veckor som vi förhoppningsvis nu har att vänta!
Vi läser runt om valputveckling, om valpbeskrivningar och annat roligt och nyttigt som vi verkligen tror gör gott för valpar, vi kommer göra allt för att detta ska bli så bra som vi bara kan!
Här hemma både märker man och tror man märker saker, både Snooze och Peaq har ju redan blivit lite annorlunda, men sen vet vi ju, av tidigare erfarenheter, att tikar blir annorlunda efter löp och det behöver absolut inte betyda något. Så vi tror inget förrän vi sett vad ultraljudet säger helt enkelt. Tills dess lever vi alla som vanligt, nästan iallafall!

DSC_1274

Fly, Snooze & Keep

Denna trio finns det egentligen hur mycket bilder på som helst, från att Keep var en liten plutt.
Detta är vår lilla family, det är mor&far föräldern Fly och då barnbarnen Snooze och Keep.
Denna historien kan ju egentligen göras hur lång som helst, men det är inte tanken nu. Det blir nog långt ändå!

Allting började med att vi oplanerat fick in Fly i vårat liv. Det var egentligen tanken att Pavlinas mamma skulle ha henne, och det var hon som köpte Fly som 7 åring. Alltså en omplaceringshund.
Fly var väl inte riktigt den hund som Pavlinas mamma tänkt sig, och hon passade verkligen inte som blivande terapihund, och vi tog då hastigt över henne skulle man väl kunna förklara det kort. Fly var inte helt ostressad och terapihund skulle inte falla sig naturligt för henne.
När mamma köpte Fly fanns det en planerad kull efter henne, med den fina hanen Cefn Golau Oz. Vi valde att genomföra parningen då det fanns kö på den, vi tänkte att vi själva sparar en eller två valpar också.
Det var vår första kull och vi hade verkligen inte planerat att bli uppfödare egentligen. Minns heller inte så mycket från denna tiden, mycket strul i allt annat runt omkring just då för oss också.

Fly fick då denna kull i september 2013. År 2013 var allmänt ett kaos år för oss, två hundar hade hastigt lämnat oss i juli, Zuki (Ceskoslovensky Vlciak) då hon hade stora magproblem så tog vi det beslutet att låta henne somna in i juli, tre dagar senare blev Farqas förgiftad och dog inom ett dygn under intensivvård på Djursjukhus. Minnena från denna period är alltså inte helt klara.
Flys födde två eller tre underutvecklade valpar, en dödfödd och en levande. Han blev dock bara 3 dygn och hade väl inte oddsen på sin sida från början när vi sett vad som kommit ut. Varför det blev så här har vi inget säkert svar på.
Detta är hur som helst en stor sorg och har väl egentligen bara blivit starkare sorg ju mer fästa vi blivit vid Fly. Det skulle betyda allt att ha en son/dotter, så som jag känner för min bästa vän idag.
Fly fick i samma veva i detta kaos även diabetes, troligen något som låg latent och bröt ut efter detta och det har inneburit att vi kommit varandra mycket nära, då diabetes kräver oerhört mycket tid.

Vi hade ju helt ställt in oss på valp från Fly och fick se och vara med om saker som vi hoppas att ingen behöver vara med om eller se. Otroligt nog hade Flys dotter Squid en kull precis samtidigt och vi fick då chansen till en tikvalp ur hennes kull. Det är vi evigt tacksamma för. Det är då Snooze.

Snooze kom då in i våra liv i oktober 2013, och Fly, som vanligtvis inte skapar band till andra hundar, tog Snooze under sina vingar och dom har helt klart ett speciellt band än idag. Hon kom i precis rätt tid för Fly och hon har vanligtvis inte närkontakt med någon hund, men med Snooze är det okej.

Att vi valde att även ta hem en till BC, Keep, är för att han är efter Flys son Epic. Vår lilla kille som levde i tre dygn var svart/vit och det kändes självklart att vi ville ha ett till barnbarn, en hane, då det är så nära vi kan komma.

Snooze är idag 2 år, jätte enkel, snäll och mysig hund. Framförallt är hon en trevlig i både vardag och att träna med, allt vi testat på hittills har hon tagit på fullaste allvar och med glädje.
Hon är lättränad, något som är väldigt roligt. Hon har fått många fina ord om sig i vallning, lydnad och agility. Hon har stor potential i alla tre saker och vi hoppas att vi kan ta till vara på det så småningom.
Vallningen är väl egentligen det som vi älskar mest, men tävlingslydnaden har vi fått höra att hon har stor potential och verkligen drivet i det. I agilityn har vi hört att hon är tight i svängarna och hysteriskt snabb, vi har ingen aning om vad allt betyder som folk säger om agility då vi inte alls är insatta, men det lät som att det skulle vara något bra! 😉
I vallningen är hon snabb, lilla vesslan, mycket djurkänsla och orädd. Rolig att träna och man utvecklas mycket själv.
Snooze är vår egentränade och godkända vallhund, det var en nervös dag och egentligen inte för att jag inte trodde att det skulle gå, utan det är tävlingsnerverna. 81 poäng och dagens bästa hämt slog hon till med, och hade det inte varit på så skakiga ben jag själv gick hade fösningen blivit desto bättre då det verkligen är något Snooze är bra på.
Vårens ”att-göra” är att lära mig & Snooze vallpipan så vi kan ge oss ut på lite IK1 tävlingar också.

Keep då, han är en Border Colliehane, liten slyngel med energi för ett helt fotbollslag. Galen men mycket snäll kille. Han är inte ett lika självklart barnbarn för Fly som Snooze är. Men hon tycker att han är lite rolig med sin energi, det kan hon inte riktigt dölja!
Han är väldigt fin i fårhagen, väldigt mycket är han, men gör fina saker.
I lydnaden har han verkligen inställningen att komma långt och det ska vi verkligen försöka med, han älskar att träna och använda huvudet!

flysnoozekeep

36568_1363016668

snoozefly

Niqo & Peaq

Flockens kärlekspar. Det finns inga gladare hundar än när Niqo och Peaq träffas igen efter ett par nätter borta. Dom delar på allt och Peaq gör allt för att flirta med Niqo.

Niqo är vår andra Alaskan Malamute, han är född i mitten av april 2012. Han var mycket efterlängtad och vi hade en dröm om en Malamute från kennel Cahppes. Så för oss var det ett självklart val. Han var dessutom efter en väldigt söt tik Mdina, som ingår i vår favorit syskon-trio som bor på Cahppes.
Niqo & Peaq är två värdiga individer som båda två accepterar andra hundars närvaro, kan jobba ihop med främmande hundar men umgås helst tillsammans i sin hundgård på ”fritiden”.
Peaq är inte vår tredje Malamute, men femte. Vår tredje Malamute var Yla. Halvsyster till Qilaq men energi/ temperament som en Husky, blev heller aldrig större än en mindre Husky och vi valde att omplacera henne till en gård med skogsbruk utanför Nora. Hon är egentligen ute på foder, men vi kommer inte ta någon kull på henne.

Vår fjärde Malamute var Farqas som är efter Queenie, en tik som vi även senare leasat in från Kennel Cahppes. Queenie är en av de tre syskonen vi verkligen gillar hos Cahppes. Peaqs mamma Valetta är den tredje av syskonen. Farqas blev tragiskt nog troligen förgiftad sommaren 2013, inte alls gammal. Men det hör till en annan historia.
Peaq var då inte planerad av oss då vi valde att ta henne när Farqas hastigt gick bort.

Peaq har visat sig bli en riktigt fin tik, Svensk Juniorvinnare -14 på Stockholms hundmässa bland annat.
Trevlig, orädd och dragvillig är hon dessutom vilket har gjort att vi förhoppningsvis väntar en kull efter henne i början av januari. Hanen är Frosty. Farqas pappa. Vi är väldigt glada och tacksamma att få använda denna underbara, snälla, vackra amerikanska importhane av Kennel Cahppes.

niqopeaq2

niqopeaq

Lidande men snart så!

Dragsäsongen är aningen igång, men väldigt mildstartad för årstiden. Fukten och värmen verkar hålla i sig och det har bara varit ett fåtal kvällar främst i oktober med kallare grader.
Skillnaden mellan dragträningen är enorm för våra raser, vilket är väldigt givande men såklart tidskrävande när man inte kan köra dom samtidigt. Åh andra sidan var vår bästa draghund Vinna, efter Diesel som är pensionerad. Vinna spenderar ju tid i Skåne nu, så hon får dra runt på Amanda istället.
Keep har vi småstartat lite med, han är otroligt stark och väldigt uthållig. Kanske det får bli att dra ner på Keeps fart och ta en varsin, Keep och Niqo tillsammans. Det är iallafall en plan vi ska testa.

Peaq kommer ju förhoppningsvis inte kunna dra denna säsongen och inte Snooze heller. Nästa säsong däremot har vi nog fullgoda drag-lag efter våra kullar! Blomma älskar också dragträning och är en aningen större Border collie än Snooze iallafall, så hon är stark hon också. Vilket vi känner är viktigt när det kommer till BC då Vinna behöver en del hjälp på grund av sin storlek.
Malamuten ska trava med mycket driv i stegen, tycker vi. Något vi verkligen ser hos både Niqo och Peaq. Qilaq innehar ju noll driv i sina steg, så därför dragtränar inte han. Whisky vill hellre äta än att dra. Border Collies kan nog knappt trava när det kommer till drag, fullt ös medvetslös!

Vår ena kickbike har kommit hem igen efter att ha spenderat ytterligare ett år på Barmarks SM. Förra gången var den med och tog brons, i år var den med och tog guld! Grattis Helen med hundar!
Därmed har vi bara haft en kickbike och en cykel när vi kört tillsammans hemma. Cykel är lite läskigare, även om det är helt okej när man väl sitter där! Men tanken är läskig… varje gång!

Nu hoppas vi snart på något kallare kvällar så dragträningen kan få starta på riktigt, får man önska så får det gärna torka upp en aning också, annars blir dom så jäkla skitiga! haha!

Tyvärr har vi inga nya bilder från våra mörkerkörningar, då det är det enda som erbjuds i vårt liv just nu, men någon film finns på youtube och hinner vi med någon ljusare dag (typ helgdag) så ska vi fota, framförallt våra fina selar och annan dragutrustning från vår egna webshop! Där märket är CANADOG från Kanada!
Kika in på pshundbutik.se för att se selarna i neonfärger bland annat! Tillverkarna har en Alaskan Huskygård i Kanada med riktigt bra produkter.Vi är mycket nöjda med vad vi hittat och tagit in, som enda återförsäljare i Norden!

nanus12

Qilaq & Vinna

Vi fortsätter med presentationsinläggen…
Detta kanske är den mest ologiska sammansättningen av hundar i presentation, men vi väljer att se det logiska i det, Qilaq är vår mest lata hund och Vinna är vår absolut piggaste hund.
Qilaq är vår första Alaskan Malamute. Han är född den första november 2009 och vi hämtade honom strax innan julafton som en liten julklapp fast han egentligen var en födelsedagspresent.
Qilaqs ungdom var väl egentligen allt annat än enkel men hundaggressiviteten har han missat, något som rasen annars kan ha problem med. Så han har varit en bra första malamute ändå. Även om han var mer än en handfull och han slutade ju aldrig växa!
Qilaq är idag en väldigt väluppfostrad, något överviktig hund, överviktig både i fett och i viktighet. Han vet att han är stor, stark och väldigt viktig. Han skulle aldrig bråka med någon, men det är också väldigt sällan någon skulle mucka med honom. En stabil hund med fyra tassar på jorden äntligen.
Han kan vara lös i alla miljöer, otroligt säker hund över lag att ha med sig, man kan lita på honom, och gör han något opassande gör han det alltid med glimten i ögat.
Vår absolut bästa mingelhund, skulle aldrig hoppa på någon, älskar människor men blir sällan FÖR påträngande även om han kan bli väldigt klistrig på folk med hundgodis i fickorna.
Hans favoritsyssla är att följa med på restaurang, då njuter han till fullo. Som Malamute följer man ju sällan eller aldrig med obemärkt någonstans och det vet Qilaq och drar nytta av.
Då vi var så oroliga för hundproblemen rasen kan få så kastrerades Qilaq redan vid 10-11 månaders ålder. Kan vara en anledning till hans svårkontrollerade övervikt, men vi ångrar nog ändå inte att vi gjorde det framförallt med tanke på vilket stort ego denna hund kan ha. Hans hudproblem gör att han tyvärr ändå inte kunde användas i avel och ännu mer bekräftat blev det när ett av syskonen avlivades pga någon sort av EP anfall och en annan bror har haft ett par anfall. Vi är glada sålänge Qilaq ”bara” har utslagen, något som troligen grundar sig i allergi, men rasen kan även ha zinkbrist, men ingenting vi sett ger resultat vid behandling.

Vinna är då motsatsen till Qilaq gällande energi. Vinna är galen men vänlig. Är fysiskt outtröttlig bokstavligen.
Då Diesel ”kom med Seykal” så blir Vinna första Border Collien som Pavlina haft från valp.
Kanske inte den bästa nybörjar-BCn på så sätt att mycket hade kunnat bli bättre om man haft erfarenhet av rasen tidigare, då hon är väldigt mycket av allting.
Men det är sånt som är svårt att veta innan och vi har iallafall haft en jäkligt rolig tid och uppväxt, det går väl egentligen inte en dag då man inte skrattar åt henne.
I dagsläget är Vinna utlånad till bästa Amanda i Skåne. Amanda har i vanliga fall Vinnas mamma också, men har inte det för stunden då hon är och har valpar.
Vi bestämde oss för att lämna bort Vinna ett tag dels då vi blev en person kort på jobbet och vi har återgått till att jobba 12 timmar om dagen. Vi tyckte då, för att kunna ordna upp livet lite igen, att Vinna kunde passa på att prova livet som ensamhund. Mycket nyttigt för henne att få all tid, just för att hon är den outtröttliga typen. Så egentligen inte för att vi inte har tiden, för den har vi för alla våra hundar, utan för att vi anser att det var ett passande tillfälle och skönt för alla inblandade.
Det verkar hur som helst ha passat sig bra för Vinna som visat sig vara en enastående spårhund och kommit vidare i vallträningen nere i Skåne.

Qilaq
Qilaq
Vinna
Vinna

Oberoende av varandra

Hunden med det lilla extra! Peaq skötte sig helt underbart under utställningen, hon är verkligen super i nya miljöer. Helt oberörd av andra hundars närvaro, hälsar glatt på folket. Men vi tar inte åt oss all ära för hennes miljöträning, hennes extrafamilj har med henne överallt vilket har byggt upp ett gott självförtroende, lugn och gjort henne oberoende av flocken. Utanför utställningsringen var han lugn och fin men inne i ringen blev hon alert och presterade bra! Duktiga tjejen

Att bli beroende av flocken är lätt hänt när man bor i en stor flock. Vi har hundarna med oss hela dagarna, dem är i princip bara ensamma hemma några timmar på helger eller om vi ska iväg på något under vardagskvällar. Det blir egentid med varje individ beroende på vad vi ska göra. Lydnadspass, vallning, följa med och fixa på tomten osv. men allra mest tycker vi om att ta med alla hundar samtidigt och verkligen se till varje individ i flocken.

12063784_10203967013815837_6968300836677080647_n

12118682_10203967020776011_583450673730767291_n

12189079_10203967055456878_9127364458363091467_n

12189529_10203967021296024_8380581375022426523_n

12189979_10203967015255873_5787839794425568297_n

Diesel & Whisky

En presentation om hundarna vore väl kanske passande innan vi drar igång med massa inlägg med hundarnas namn i.
Förutom att våra hundar finns att hitta under ”Hundarna” här på sidan så tänkte vi även göra presenationsinlägg till dom.
Kommentera gärna vad ni tycker vore intressant att veta om dom, det är ju verkligen underbara olika personligheter på alla faktiskt. Ingen är den andra lik och det finns både rastypiskt och väldigt orastypiskt i alla.

Vi tänkte klumpa ihop dom lite, vi börjar med Diesel och Whisky!

Våra två gubbar.
Diesel och Whisky är de två hundarna vi haft längst i flocken. Men Whisky är inte Pavlinas första men Diesel är Seykals första hund.
Diesel är född sista september 2006 och Whisky 4 november 2006. Whisky är en omplaceringshund som kom till oss när han var ca 10 månader. Men vi kände honom redan som liten valp då han redan då gick på hunddagiset vi arbetade på då (det var alltså innan vi startade eget).
Diesel och Whisky fungerade inte alls ihop i början och vi valde att kastrera båda två. Efter det så har det fungerat klockrent och nu är dom oskiljaktiga.
Både Diesel och Whisky har haft en del problem, Diesel har inte gillat människor men accepterar nya människor idag. Whisky hade stora seperationsproblem och är egentligen den största anledningen till att vi tog över honom.
Det var bara i vår lägenhet han kunde vara ensam hemma när han var ung. Idag är det inga problem i vårt nuvarande hem heller, men sånna småsaker som att byta rum på vårat hunddagis kan bli väldigt jobbigt för oss alla fortfarande. Lite separationsångest och lite dumheter gissar vi. Är det något vi märkt genom åren med hundjobb är att många Flatcoated Retrievers har problem med förändringar, och Whisky faller nog också inom den kategorin.
Diesel är hunden som vi vågade tävla med först och han visade sig vara en riktigt rolig tävlingshund. LP1 var inga svårigheter i det stora hela och vi hade gett oss f*n i att det skulle gå, trots att tandvisningen var en stor magklump varje gång då han absolut kunde ha vaknat på vilken sida som helst gällande andra människor, men nästan alltid gillade han dom inte.
I dag är Diesel faktiskt en människosnäll hund, men vi försöker hålla honom ostressad, annars kan han börja provocera de andra hundarna i de situationerna istället.
Diesel är förövrigt vår mest utbildade draghund, och han var vår absolut bästa draghund som aldrig skulle ge upp i någon situation. Tyvärr fick han en pinne mellan bakbenen när han sprang för några år sen och fick då problem med korsbandet.
De är iallafall våra två gubbar idag och dom har ju såklart en speciell plats hos oss, så mycket vi gjort tillsammans och dom var ofta med oss på utedagar när vi gick i skolan, vi var i stan och tränade nästan varje dag och har promenerat många mil tillsammans.

dw

Välkomna!

Bloggsuget är uppe på topp igen efter flera månader utan riktiga inlägg, utan bara instagramposts med kortare uppdateringar. Vi hoppas på att kunna bjuda på flera inlägg i veckan och satsar på bättre kvalité på innehållet istället för kvantitet. Nu måste vi bara lära oss att ha med kameran överallt för att kunna bjuda på dagsfärska bilder!

Flocken mår bra, åtta hundar hemma i dagsläget. Vinna är nere i Skåne på bootcamp hos Amanda och Peaq bor till och från hos våra vänner som väntar valp efter henne, men hon är med oss på jobbet majoriteten av alla vardagar, förutom när hon jobbar hemifrån eller VASH:ar, vård av småhussar! 😉

Imorgon bär det av till Malamutespecialen som äger rum i Stockholm i år. Peaq är anmäld och ska ställas ut trots att hon inte har någon päls. Ska bli kul att träffa på så många malamuter, vänner och bekanta.

Vad tycker ni om designen och nystarten? 😀