Skip to content

Date archive for: december 2017

Fyrverkerier är skit…

All annan typ av djurplågeri är strängt förbjudet i Sverige, och även massa andra lagar och regler om man läser på Jordbruksverket, allt för att man inte på NÅGOT sätt ska kunna plåga ett djur.

Man får inte ens ha en bur med öppen lucka inne till sin hund, då måste man montera bort dörren helt, det är koppeltvång ute, det är MASSA andra lagar och regler kring djur.

Men fyrverkerier, det är fritt fram! Som dessutom är farligt på riktigt, och det är både för djur, människor och miljö.

Vad firar vi egentligen med fyrverkerierna just idag?
Oavsett så missbrukas aftonen och det smälls långt i förväg och långt i efterhand.
Vart tillverkas fyrverkerier? Av vilka?

Går skattepengarna åt att lappa ihop folk som utsätter sig frivilligt för denna risk?

Oavsett rädd hund eller inte så kommer detta vara en fråga att jobba för så länge det är nödvändigt, varför? Frågar en del, konstigt nog…
– Har du ledat nedfryst eller? Aldrig sett ett klipp på en hund som är så panikslagen med dödsångest? Inte sett alla klipp på Facebook hur många det faktiskt har enorma problem.
Träna din hund är ett annat argument, så otrolig brist på kunskap om det ens kommer ur ens mun, det är inte lösningen på alla Sveriges rädda hundar. Det vet framförallt många med högtempererade hundar, men genetisk rädsla finns ju hos alla raser, såklart, och trauman.
Qilaq är utsatt för ett trauma och det var sommaren 2012 av ett LÅNGT fyrverkeri i Visby, och han är fortfarande tydligt påverkad av fyrverkerier och blivit smittat till åska också. Det är knappast en genetisk rädd hund, men en rädsla som sitter otroligt djupt i honom.
Sen finns det ju även stackars hundar vars ägare skiter fullständigt i att deras hundar är livrädda, har dödsångest, lämnar dom ensamma ändå och går ut och skjuter raketer, är de hundars liv mindre värda då? Ska inte dom uppmärksammas? Dom kommer aldrig tränas på något sätt för att kunna stå ut med fyrverkerier, dom kommer aldrig bli sedda och dom kommer aldrig att bli läkta och orädda heller från detta.

Sen gäller det inte bara hundar, i min värld är katter ett djur som klarar detta bättre, men varför det är så i min värld är för att alla katter i min närhet aldrig brytt sig på samma vis som hundar, MEN det är ju inte verkligheten. Verkligheten är att det finns minst lika många katter och andra husdjur, och lantdjur med stora rädslor och dödsångest.
Men det är väl så som okunniga och oerfarna tänker om hundar också, efter deras erfarenheter så kan alla hundar läras att vara som deras hund, eller deras mammas mammas mammas hund. Men det är ju brist på kunskap.

Många djur kastar sina foster i natt, så är det varje år, djur kommer rymma, bryta benen, avlivas, nödslaktas osv.
Bara för en urspårad okontrollerad tradition. Värt? Nej, inte något liv i världen.

2017

2017 Årsresumé kommer inte vara speciellt i fylld eller avancerad, anledningen till det är att vi faktiskt inte skrivit upp något utan kommer scrolla tillbaka lite halvhjärtat. Bättre blir det 2018, mål är dessutom mer satta inför det.
Men vi är mycket stolta över att 2017 fått en kull om ytterligare 6 fina och friska Border Collievalpar! Så fantastiskt och otroligt roligt att följa Snooze och Blommas valpar från 2016 och 2017 nu under kommande 2018! Vilka finfina krutpaket som alla är aktiva inom sina områden!

Januari
Det enda vi minns att vi gjort i januari var tävling på Nacka BK där Fox vann sin klass och Keep vann sin klass.
Vinna flyttade till en kogård.

Februari
Denna månad skulle Snooze egentligen debutera i nya klass 1, men istället valde hon att börja löpa och fick därmed träffa finfina Vallhunden Yoda, tycke uppstod och väntan på dräktighetstecken fick börja.

Mars
Bekräftades dräktigheten och förberedelserna kunde börja på riktigt.
Vi hämtade även hem en norsk chanstagning – Isac.
Vi fick även tillgång till en 12,5 hektar stor sommarhage till kommande får.

April
Månaden som främst gick till förberedelser inför valpningen och promenader och kickbikekörning i vårväder.
Snooze fick sina valpar den 20 april.

Maj
Gick mycket åt vallkurser och att se valparna växa!
Vi köpte 10 stycken fina Gotlandsfår med fina stamtavlor och statusar.
Fox och Keep debuterade i nya class 1 i lydnad på Nacka BK. Vinst igen för Fox och Keep på andra placering.

Juni
Vi var fortfarande hemma i skift med valparna dygnet runt, så våra andra hundar hade typ semester, var inte på jobbet någonting utan hängde hemma och gick promenader och bara var. Tränades fysiskt och psykiskt när valparna sov middag.
Niqo lämnade blod.
Snooze barn flyttade till egna familjer, Happy och Rey stannade kvar.
Luna kom in i flocken!

Juli
Gick till att vara med valparna, tro oss, det var mycket tid som gick till valparna denna period!
Valparna började träffa får.
Vi hade kennelträff hos Peter Nilsson och massa vallning i två dagar.
Lark kom lite oplanerat till oss och vi börjar lära känna vandra.

Augusti
Peaq hittade ett nytt hem utanför Västerås.
Vi tävlade i lydnad och Fox vann, igen, notera att hon hittills vunnit varje gång, denna gång med 310 poäng. Keep på en andra placering med fina 292,5 poäng. Värmdö BK.
Sally ställdes ut och fick första CK och blev BIM.

September
Vi åkte tillbaka till Peter Nilsson för valläger igen.
Keep överraskade genom att ha sönder hela instrumentbrädan i bilen.
Vi blev med fyrhjuling.
Vi byggde vinterhage.
Våra får rymde vilket visade sig bli en bra erfarenhet för oss och Snooze framförallt.

Oktober
Lark och valparna började bli träningsbara och tända på riktigt hos fåren.
Fox tävlade en sista class 1 i lydnad och drog till med vinst igen, med 310,5 poäng.
Vi var på besök hos Heléne och Smiley och tränade lydnad.
Tränade på hos fåren med de mer tränade hundarna.
Snooze var med på reklaminspelning.
Whisky blev hastigt sjuk i något som vi alla misstänker var någon form av cancer, fortfarande overkligt att inte ha honom i flocken efter 11 år.

November
Fox debuterade I class 2 och Keep tävlade en till class 1 i lydnad.
Tränat lite mer lydnad, hängt i skogen och är förväntansfullt för våren och ljuset!

December
Julmarknad och då miljöträning för Qase och Qilaq.
Tränade vallning i ridhus första gången.
Hyrde Nykvarn Hundhall en hel dag och tränade för Hundtoken Pia.
Varit på Stockholms Hundmässa och ställt ut Sally, CK och reserv CACIB.

Fåren fick sig en klippning

Dagen innan julafton blev äntligen våra får av med den stora kostymen ull. Vi har under en längre period letat fårklippare, men då vi inte haft får året om tidigare så har vi inte vetat vart vi ska leta. Men vi fick äntligen lite tur och nu är det gjort!

Alla åtta väntar förhoppningsvis lamm i april, med en fin stor bagge vid namn Johannes, tidigare köpt på baggauktion, men det var innan han kom till oss. Han har sedan några veckor tillbaka flyttade vidare till en annan Gotlandsfårsgård för att betäcka fler.
Vi har några vallhundsprov att gå nästa år och helst våga sig ut på IK1, därav har vi och hundarna inte tid för fårens mammaledighet och kommer behöva skaffa en träningsgrupp så småningom. Så vet ni några som säljer bra träningsfår, med MV-status så får ni gärna slänga hit en kommentar eller mail!

Hundarna fick mot sin vilja vänta i bilen under klippningen, det var mycket olika reaktioner i mötet med den avklippta ullen sen. Snooze, den sanna djurvännen trodde att hennes får hade blivit bragda om livet, Oz sprang rakt över ullen för att komma till fårgrinden och Luna nosade igenom allting.

Snooze

fåren

snoozeluna

snoozeluna2

Snooze from PS Dogs on Vimeo.

Kurs för Hundtoken

Förra helgen var vi på lydnadskurs, det har vi inte tagit oss tid till att skriva om.
Hela dagen var vi i Nykvarns Hundhall tillsammans med instruktören Pia, Hundtoken. Vi hade även till denna dag, tillsammans med mamma och Blomma och Sofie med Knox, lottat ut en plats gratis via vår Instagram. Vinnare var Jeanette med sin Border Collie Vessla.

Vi har tidigare tränat för Pia, och mamma med Blomma är flitiga kursare hos henne. Så vi känner till hennes tänk och träningssätt sedan innan. Hon har mycket intressanta lösningar och idéer. Själv har hon Malinios och tränar / tävlar bruks. Så lite annorlunda mot många tävlingslydnadsinsnöade kan vi tycka. På ett positivt sätt. Allting är trots bruksmänniskan skoj och positivt i träningen, sånt gillar vi. Man får ju lätt förutfattade meningar annars, tycker vi iallafall, bruks IPO, Mallar, Schäfrar, försvaret, även om man ser fler och fler som tränar med positiva metoder.

Hur som helst, vi började med Fox och hon fick nya idéer inför vittringen, verkligen ett moment som vi skjuter på. Nu har vi lite idéer både från Heléne HighFive och från Pia Hundtoken, så nu ska vi väl kunna koka ihop en stabil vittring.
Fox fick även träna på sin fjärr, den är fin, den är ok, men en hund som Fox, som besitter sån enorm kapacitet att verkligen få flashiga fina distinkta rörelser är värd att få lite tips och idéer för att verkligen framhäva det.

Keep fick fokusera på apporteringen, gör om gör rätt! Han har fått mellan  7 – 9,5p i klass 1 på tävling. Han håller inte apporten i ett hårt grepp utan den ligger löst i munnen ibland, gärna längre bak i vissa fall. Nu under vintern blir det att kampanja på apportering, vittring samt fjärrdirigering.

Happy fick skoja runt lite också, inkallningar och annan valp/grund -träning inför framtiden. Hon har varit ute på otroligt lite saker faktiskt, detta var första gången i Nykvarns Hundhall, och det var speglar som man kunde spänna sig mot och det var en aningen bitsk Mallevalp mitt i rummet, mycket för en liten ungdom som Happy, nu 8 månader och FULL av energi. Men hon höll i hop sig och gav allt i övningarna!

Även Lark fick komma in och träna lite fokus och apportering, båda sakerna blev riktigt bra efter några repetitioner, roligt med utveckling, och vi vet inte riktigt vad hon kan sen innan, trots allt får man ju börja om lite när man inte tränar på samma sätt eller använder samma ord som i tidigare liv.

foto: Starsweepers.se
foto: Starsweepers.se

Utmanande promenad!

Denna mörka tid på året blir det inte överdrivet med promenader på hemmaplan, varför? Jo för att vi har inga gatlyktor så långt ögat kan nå, och vi kan tacka pannlampor att kvällsrastningarna är möjliga.
Men att låta hundarna galenspringa i skog och bäckmörker är inte optimalt säger magkänslan iallafall.
Igår efter att jobbmåsten var avklarat valdes 6 hundar ut för en stads och skogspromenad. Planen var att gå ifrån jobbet till en större skog för lite skoj.
För att komma dit krävs lite utmaningar för lantishundar. Först gå förbi ett bussgarage, ingen större anmärkning över det, men det var fortfarande lite rörigt i kopplena, alla hade egna planer och inte alls vana att röra sig vid stora vägen och därmed med koppel. Med andra ord koppelträning är nödvändig!
Efter bussgarage och centrum skulle vi upp på en bro, en av de mer trafikerade broarna vi har, Skurubron. Det är den enda sammanlänken mellan Nacka och Värmdö. Det är hög trafikbelastning och många tunga fordon och bussar. Det är enbart ett ”öppet” staket mellan väg och smal trottoar och typ 30 meter över vattnet, där det också bara är spjälor ner.
Hundarna skötte detta med bravur, Happy tyckte första dunken av en buss på brofästena var konstigt, och hoppade till, men släppte det lika fort och gick vidare i sin sele, de andra hundarna betedde sig inte mer annorlunda på bron som på vanliga trottoaren. Jag däremot råkade titta ner i vattnet och fick nästan svindel. Höjdrädd har man blivit på äldre dar…
Mycket bra träning då bron skakar lite hela tiden, den är smal, den är ganska lång och man hör inte vad man själv säger. Detta är något våra hundar i denna generation aldrig utsatts för, så varför inte ta 6 stycken på en gång, ensam. Låter väl klokt och sådär?

Men summan av kardemumman var att vi tog oss över, och vi gjorde det med bravur. På andra sidan bron var det lite villaområden som skulle passeras innan vi sedan var i Nyckelviken. Gamla hemmaskogen för den tvåbenta men inte så vanlig för den yngre generationen fyrbenta.
Här fick hundarna springa av sig eventuell frustration från alla intryck och lösgöra kropparna igen efter ovan koppelpromenad.

Efter lösspring blev det att promenera till farmor och ta in alla hundar i hennes hall, hennes katter är inte jätteförtjusta i hundbesök och vi får mötas på halva vägen och hundarna får helt enkelt platsas i hallen. Även det är bra träning kan jag tycka. Majoriteten av hundarna i detta gänget hade inte varit inne hos henne heller, så även där blev det nya intryck, dofter och upplevelse i livet.
Vi fick sedan skjuts tillbaka för att fortsätta jobbmåsten.

promenad
Skogssläppet
trängas
Trängas i en hall…
skjuts
Skjutsen tillbaka…
skurubron
Bron som vi tidigare promenerat över…

Kanske inte världens bästa söndag…

Tidigt i morse åkte vi tillbaka till mässan, det visade sig vara ett smart drag då det inte alls var lika mycket folk.
Planen var att leta reda på Eva Bodfäldts monter för att köpa hennes nya bok Det handlar om Will-Ja, den planen fullföljdes, blir en spännande och intressant läsning framöver. Vi införskaffade oss även vetbeds till våra hundar och hundgodis som ska användas som julklappar till våra kära kunder.

Vi var hemma redan vid 11:30 tiden och styrde bilen mot våra fina får, vallningen gick inge vidare idag, det är lite det som är det sjuka med vallning, som tur är känns det övervägande bra, men dom gångerna det inte känns bra så känns som bara som att man vill skita i allt som har med vallning att göra, det blir sådana otroliga dippar när det inte går bra. Men om det ska finnas någonting positivt i det negativa så är det väl att det inte kändes bra med någon av hundarna, så troligen är det en själv det är fel på just idag!

Vi valde istället att packa in de yngre hundarna och åka till en ny promenadslinga, vi hann väl inte komma mer än ett par kilometer innan jag lyckas med världens praktvurpa och då var inte det heller kul längre, så vi tog den kortare vägen tillbaka, hundarna är väl sådär nöjda med dagen, och vi med skulle man väl kunna sammanfattat den som. Avslutade promenaden med världens smäll i form av en raket som small över oss, vi människor blir rädda och börjar skrika på hundarna som kommer lunkande och undrar vad f*n problemet är.
Då blir man också ganska säker på att problemet ligger på oss, så det positiva i det negativa (att folk inte har något som helst vett i kroppen och avfyrar diverse pyroteknik två veckor innan nyår) så är det att när de äldre hundarna inte är med så är ingen rädd i vår flock, förutom vi traumatiserade människorna.
Det gör dock inte att vi någonsin kommer tycka raketer och fyrverkerier är okej och vi kommer kämpa för ett förbud sålänge vi lever eller det behövs.

SPI_3882

Lördag på Sthlms Hundmässa!

Vi, som så otroligt många fler, befann oss idag i vanlig ordning på Stockholms hundmässa i Älvsjö.
Känns nästan som ett litet rekord i folkmassa, eller så var vi där i helt fel(?) tid. Vi såg inte mycket av sakerna i montrarna, så vi ägnade tiden till att träffa folk istället och ställa ut Sally.
Vi hade anmält Sally till unghundsklass då hon är 23 månader nu. På det stora hela är vi ändå nöjda med excellent, CK och reserv CACIB. Sally är en fantastisk fin och grov tik, att hon dessutom är trevlig och finner sig i nya situationer snabbt gör henne till en otroligt fin hund. Bild på hennes kritiklapp finns nedan, det är väl inte heller något att klaga på.

Vi gled även runt och träffade massa vänner och bekanta, bland annat Sandra med Snooze son Wixit som fyller 2 år i januari och även Lilly och Tobias med Snooze son Tips som fyller 1 år i april! Två trevliga pojkar!
Utöver fina valpköpare så passade vi på att hälsa på våra sponsorer VetZoo och Dogman, som båda hade montrar på mässan i år. VetZoo hade en kö utan dess like, jättekul att se! Så har ni vägarna förbi mässan imorgon, kika förbi där, dom hade mycket rolig goodiebag.

Imorgon är blir det en tidig och kortare tur bara för att införskaffa det lilla som vi är i behov av, eller som vi tycker att vi behöver, mer om det imorgon.

Sally

sally2

Okami
Okami
Sallys kritik

 

Hattai
Hattai
tips
Tips
wixit
Wixit

Youtubeklipp på Sally!

2018 blir bloggens comeback!

2018 är året då bloggen PShundar får en comeback, vi har funderat mycket på vad som gjorde bloggen till Sveriges största för några år sen, och vad som gör att vi inte skriver något nu.

Förr om åren skrev vi exakt vad vi tyckte, tänkte och gjorde. På senare år blev man mer försiktig och håller saker för en själv, vi har egentligen mångas drömliv, och i hundvärlden ett ganska spännande liv. Även om man kanske inte vill leva livet själv så väcker det intresse. Vi förstår det, det tar enormt mycket daglig tid och det är mer en livsstil.
Det är många som undrar och många som snackar. Varför inte skriva här, så behöver ingen snacka utan enkelt fråga direkt! Som förut!

SPI_3814