Skip to content

Date archive for: februari 2018

Mer delaktig i sitt djurs sjukhusvistelse

En sak som vi varit med om några gånger under åren, och troligen kommer vara med om flera gånger är när man hamnar helt i händerna på djursjukvården. När man inte får ta några egna beslut om man valt att sitt djur ska fortsätta leva.
Vi har ett ställe som vi trivs med och som vi känner fullt förtroende för, men det är tyvärr inte nattöppet så risken finns fortfarande att man hamnar på ett ställe där man inte har kontroll.

Ett av tillfällena när detta hände oss var när Rambo, vår gamle Shetland Sheepdog, hamnade på ett större regional djursjukhus i närheten, han skulle både först utredas och sen behandlas för Cushings sjukdom.
Djursjukhuset bestämde att han skulle läggas in och utredas på Midsommarafton. Detta var en känslig men snäll hund. En hund vi aldrig stängt in eller lämnat. Han skulle nu sättas in i en bur i ett hundstall. Kanske inte så farligt för en person som dagligen jobbar i miljön, men desto jobbigare för oss som inget visste.
Djursjukhuset hörde sen inte av sig självmant utan vi ringde, och ringde, och ringde. Dom blev surare och surare, kanske med all rätt, men det är lite hit vi vill komma till.
Kan man inte få vara något delaktig i sin bästa väns sjukhusvistelse? Kan inte djursjukhusen ha en regel på att uppdatera en orolig väntande familj iallafall var 6-8 timme? Ett helt dygn utan uppdatering är inte okej någonstans, inte när det skulle komma att handla om 4-6 dygn som han låg inne.

Med sig i ryggsäcken fick han iallafall separationsångest och orosbeteenden när andra hundar skällde. Han var ju som skrivet en känslig person, och en tyst Sheltie.

Nu senast handlade det om Blomma som lämnades in till ett stort djursjukhus för operation av sin tass, där man hittat en liten liten keramikbit som låg och skavde.
Hon lämnades in på morgonen med en MYCKET orolig matte. Hon, min mamma alltså, bad om att få vara med så länge som möjligt hon hade tagit ledigt hela dagen. Kunde sitta i bilen eller varsomhelst med Blomma tills det var hennes tur att opereras. Men det gick inte, hon fick inte stanna kvar.
Blomma togs med, i vaket tillstånd, för att sättas i ett hundstall på sjukhuset och vänta på sin operationstid.
Som tur är är Blomma mer stabil än sin matte i dessa sammanhang, så hon verkade ta det med ro.

Tanken slog oss även, tänk om man har en misstänksam möjligen aggressiv hund, en större typ Broholmer, det måste ju ändå då underlätta för personalen att vara mer samarbetsvillig med ägaren. Eller är det andra direktiv där, får ägaren vara med då?
Sen finns det ju ägare som bara lämnar och går, och det är ju en annan sak, vissa är mer oroliga än andra kring sin bästa vän, vissa vill vara med och bolla tankar mer än andra, och förtroendet för djursjukvården är olika för alla.
Vad tycker ni? Mer uppdateringar och möjlighet att följa sin hund? Eller litar ni fullt ut på att er hund har det tipptopp under en inlagd tid och avvaktar tills personalen ringer upp med lite vettig information eller skulle det lugna sinnet att bara veta att hunden är lugn i situationen?

SPI_4827