Skip to content

Date archive for: augusti 2018

Vem fick inte någon form av klaustrofobi i somras?

Denna sommar har verkligen varit alldeles galen, ingen har nog undgått det extrema vädret, torkan och ingen luft. Klaustrofobisk känsla att bara finnas till.
Vi hade som plan att träna ganska mycket vallning i sommar då vi skaffat oss fem får enbart till träning.
Torkan och värmen gjorde det inte rättvist mot någon med puls att träna, utan det blev bara vanlig daglig tillsyn, lydnaden har vi tränat en del däremot, och för fysiken har både vi och hundarna simmat nästan varje dag!

Till slut fick det vara nog och vi packade in alla hundar utom Qilaq och Diesel (som hade hundvakt) i bilen och körde så långt upp vi kunde, så långt upp vi aldrig varit förut. Till Åre.
Vi hyrde en fin, modern stuga med allt man kunde tänkas behöva. Tråkigt nog nådde graderna +34 C även i Åre under dagarna, skillnaden är dock ändå luften, den var inte sådär kvav och fuktig som den verkligen är här nere i Stockholm. Det fick vi svart på vitt nu.
Klockan 6 på morgonen, i 16 grader, dagen efter ankomst påbörjade vi bestigningen av Åreskutan. Torkan gjorde sig påmind överallt, inget vatten rann någonstans och en liten liten tjärn fanns till slut på vägen där hundarna fick ta sig ett snabbt dopp.
Vi ville inte pressa Fox allt för mycket då hon lite mindre än en vecka innan hade legat inne på intensiven med feber. Men med ok från veterinär så visste vi att hon skulle klara vandringarna fint!
När vi väl var tillbaka i bilen igen så var det + 34 grader och steksol.
På kvällen blev det en tur till Vålådalen och Blanktjärnsrundan. Vi hann inte riktigt hela vägen då det började bli mörkt.

Summan av kardemumman är att vi kommer komma tillbaka till Åre, vi kommer vandra där nästa år igen och då önskar vi inga +34 grader!

are10

are7

are6

are5

are4

are3

are2

are

 

Tre timmars enkel väg för en kurs…

Vi har äntligen börjat strukturera upp träningstankarna i vallning, vi har börjat ta tag i steg som är kvar för vallhundsproven. Året har varit väldigt upp och ned, i och med att Fly tyvärr inte finns med oss längre. Det är en enorm förändring i livet och är en väldig sorg fortfarande och kommer alltid att vara det. Det var inget hastigt beslut och därmed ett stort grubbel nästintill hela tiden tidigare i år. Hon var väldigt gammal i kroppen, det undgick ingen som var i vår närhet. Väldigt sorgligt och livet kommer aldrig mer att bli sig likt.

Nu har man landat i det en aning så har vi kunnat strukturera mera i träningarna igen.
I lördags åkte vi hela tre timmar för att komma till Borlänge. Där hade vi en heldags-vallkurs bokad! Riktigt trevligt och det är nog första gången alla våra hundar får möjlighet att träna på ett nytt ställe samtidigt inför en instruktör och andra deltagare.
Det är lite läskigt att blotta sin träning, sig själv och då alla sina hundar, tycker jag iallafall! Lydiga men snabba kan väl sammanfatta de flesta av hundarna i den här flocken. Keep fick skina lite extra, den killen har en tendens att göra det vart han än sätter sin tass, hos fåren, på lydnadsplanen eller bara vartsomhelst så imponerar och charmar han många i sin framfart. Roligt ändå, och efter helgen känns inte ett vallhundsprov långt bort, alla utvecklades väldigt fint, sen var det riktigt fina får också, dom gjorde nog allt väldigt enkelt för hundarna ändå, en fin feel-good-känsla fick vi alla iallafall! Sånt behövs efter ett tufft halvår.

vallkurs
vallkurs2
I bakgrunden i bilderna ser ni Romme Alpin!
vallkurs3