Skip to content

Kanske inte världens bästa söndag…

Tidigt i morse åkte vi tillbaka till mässan, det visade sig vara ett smart drag då det inte alls var lika mycket folk.
Planen var att leta reda på Eva Bodfäldts monter för att köpa hennes nya bok Det handlar om Will-Ja, den planen fullföljdes, blir en spännande och intressant läsning framöver. Vi införskaffade oss även vetbeds till våra hundar och hundgodis som ska användas som julklappar till våra kära kunder.

Vi var hemma redan vid 11:30 tiden och styrde bilen mot våra fina får, vallningen gick inge vidare idag, det är lite det som är det sjuka med vallning, som tur är känns det övervägande bra, men dom gångerna det inte känns bra så känns som bara som att man vill skita i allt som har med vallning att göra, det blir sådana otroliga dippar när det inte går bra. Men om det ska finnas någonting positivt i det negativa så är det väl att det inte kändes bra med någon av hundarna, så troligen är det en själv det är fel på just idag!

Vi valde istället att packa in de yngre hundarna och åka till en ny promenadslinga, vi hann väl inte komma mer än ett par kilometer innan jag lyckas med världens praktvurpa och då var inte det heller kul längre, så vi tog den kortare vägen tillbaka, hundarna är väl sådär nöjda med dagen, och vi med skulle man väl kunna sammanfattat den som. Avslutade promenaden med världens smäll i form av en raket som small över oss, vi människor blir rädda och börjar skrika på hundarna som kommer lunkande och undrar vad f*n problemet är.
Då blir man också ganska säker på att problemet ligger på oss, så det positiva i det negativa (att folk inte har något som helst vett i kroppen och avfyrar diverse pyroteknik två veckor innan nyår) så är det att när de äldre hundarna inte är med så är ingen rädd i vår flock, förutom vi traumatiserade människorna.
Det gör dock inte att vi någonsin kommer tycka raketer och fyrverkerier är okej och vi kommer kämpa för ett förbud sålänge vi lever eller det behövs.

SPI_3882

Published inVardag