Skip to content

Vem fick inte någon form av klaustrofobi i somras?

Denna sommar har verkligen varit alldeles galen, ingen har nog undgått det extrema vädret, torkan och ingen luft. Klaustrofobisk känsla att bara finnas till.
Vi hade som plan att träna ganska mycket vallning i sommar då vi skaffat oss fem får enbart till träning.
Torkan och värmen gjorde det inte rättvist mot någon med puls att träna, utan det blev bara vanlig daglig tillsyn, lydnaden har vi tränat en del däremot, och för fysiken har både vi och hundarna simmat nästan varje dag!

Till slut fick det vara nog och vi packade in alla hundar utom Qilaq och Diesel (som hade hundvakt) i bilen och körde så långt upp vi kunde, så långt upp vi aldrig varit förut. Till Åre.
Vi hyrde en fin, modern stuga med allt man kunde tänkas behöva. Tråkigt nog nådde graderna +34 C även i Åre under dagarna, skillnaden är dock ändå luften, den var inte sådär kvav och fuktig som den verkligen är här nere i Stockholm. Det fick vi svart på vitt nu.
Klockan 6 på morgonen, i 16 grader, dagen efter ankomst påbörjade vi bestigningen av Åreskutan. Torkan gjorde sig påmind överallt, inget vatten rann någonstans och en liten liten tjärn fanns till slut på vägen där hundarna fick ta sig ett snabbt dopp.
Vi ville inte pressa Fox allt för mycket då hon lite mindre än en vecka innan hade legat inne på intensiven med feber. Men med ok från veterinär så visste vi att hon skulle klara vandringarna fint!
När vi väl var tillbaka i bilen igen så var det + 34 grader och steksol.
På kvällen blev det en tur till Vålådalen och Blanktjärnsrundan. Vi hann inte riktigt hela vägen då det började bli mörkt.

Summan av kardemumman är att vi kommer komma tillbaka till Åre, vi kommer vandra där nästa år igen och då önskar vi inga +34 grader!

are10

are7

are6

are5

are4

are3

are2

are

 

Published inVardag

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *