Skip to content

Grattis Malamuter!

Idag är ingen vanlig dag utan idag är det två år sen vår första Malamutekull föddes!
På morgonen var det dags. Valplådan stod i S rum, Peaq hade flåsat hela natten till och från men inga värkar utan bara öppningsarbete.
Klockan 06:00 skulle P gå in och kolla läget, precis som vi gjort varje timme under natten. Precis i den stunden gick vattnet och första fosterblåsan var redan på väg ut. P som vanligtvis är ganska stark i icke mysiga odörer kom ju in halvvaken i rummet, hon var tvungen att ropa på en sovande S om hjälp för att sen själv gå ut ur rummet och andas. Ta ny luft och få en kvällning. Mycket otypiskt henne men det är en speciell lukt kring förlossning, den saken är klar.
Efter ett andetag utanför rummet så var det dags, vi behövde knappt hjälpa till och valparna kom som på räls, aningen små men inte anmärkningsvärt förutom en av dom, lilla Lily-Ann som hon fick heta hos oss. Hon var häften av allas storlekar, kom som tvilling med en annan valp och hade troligen legat trångt. Hon fick namnet Miihni i sitt nya hem, men hon är i dag lika stor som sina syskon.

På 3,5 timme var alla valpar ute och åt friskt, S hann åka till jobbet i rätt tid och P var hemma och var valpvakt. Extremt smidigt!
Idag får vi säga GRATTIS till hela Bergskullen, Qase, Sally, Grimm, Mambo, Miihni, Lexie & Molly! Stora, grova och vackra!

Qase

Bästa muskelbyggaren…?

Nu är det dags för oss att ge oss ut i skogen, det känns som en bra kondition och muskelbyggande plats! Eller vad säger ni andra?
Vi har mestadels gått på åkrarna senaste tiden och begav oss upp i skogen för en omväg under ledigheten. Det var så väldigt mycket mer ansträngande och hundarna blev verkligen markant tröttare.
Sandgrop har vi i närheten men har hört delade meningar angående sån träning, för handledernas skull. Någon gång då och då tänker vi att det inte skadar, och hundarna tycker att det är väldans roligt att springa i sandbackar.
Vi försökte ge oss ut på en dragtur förra veckan men fick avsluta den relativt kort efter start, alldeles för hårt i marken med isfläckar i groparna kändes väldigt läskigt.
Simning är något som vi saknar, för några år sen simmade hundarna på sim, och under somrarna är dom mer vattendjur än landdjur.

SPI_2128
SPI_1269

Besök på FTW

Några dagar innan nyårsafton var vi på besök hos kennel For The Win, uppfödare till Snooze, Luna och Lark.
Snooze och Luna är ju helsyskon men det skiljer 4 år mellan dom. Deras mamma är Squid, Emenems Lunachick är dotter till vår gamling EmenEms Fly.
Snooze och Luna har sina riktigt lika likheter, men har även stora skillnader. Det är lite spännande med helsyskon, vi har verkligen inte räknat med att dom kommer bli lika i sättet, men ha liknande drag vore ju inte jättekonstigt.
I vallningen är Luna än sålänge ganska olydig på hemmaplan, totalt galen på bortaplan. Snooze var vår första vallhund och hon hängde i lina ganska länge då man inte vågade annat då. Men är lydig nu istället. Luna vågar man prova mer med men visst är dom lika då dom är så in åt helskotta snabba. Luna har i fårhuset hemma visat sig vara totalt orädd och rätt så bekväm med närarbete, blir spännande att se henne på större ytor i sommar.

Största anledningen till besöket var Lark, en dotter till Fly ur fågelkullen som kom till oss i somras.
Vi har startat henne på får och har väl inte riktigt tagit tag i själva träningen, det är då inte enkelt med en fullvuxen hund, inte för att hon på något vis är dum emot djur eller obegåvad på något sätt. Men att börja med en äldre dam är något helt nytt för oss.
Hon är inte tränad i vallning sedan innan och det är mycket man vill ska falla på plats, och gärna innan i vår.
Anledningen till det är att hennes avelsmöjligheter snabbt går och med tanke på att hon inte är tränad så är hon inte godkänd vallhund och därmed inte haft någon kull sedan tidigare.
Tanken var att Lark skulle få visa sig för sina uppfödare och Thomas fick äran att testa, nu hoppas vi att hon hinner bli en godkänd vallhund i år och hinna få bli mamma här hos oss.

ftwlark
Lark I fårhagen nu!
SPI_0876
Lark hos fåren i somras!
larkvalp2
BebisLark!

Malamutevalpen Skugga

Ledigheten sprang iväg och vi hann få mycket gjort, både måsten och nöjen!
Vi kommer att skriva lite om mycket under ett par dagar, samtidigt som det händer saker här hemma hela tiden!

Under ledigheten var Malamutevalpen Skugga på besök med sin matte Sarah. Skugga kommer från kennel Cahppes, precis som vår Niqo och tidigare Peaq, Farqas och Amaroq har gjort. Även där Qase och Sallys pappa bodde.
Skugga är ur en kombination vi själva verkligen tror på och var mycket intresserade av själva, hennes mamma är den fina importen Chrissy och pappa är finaste välmeriterade Fang.  Det blir roligt att kunna följa henne och hennes matte på relativt nära håll och följa deras framgångar!
Men själva väntar vi på att Sally ska få åldern inne för att eventuellt kunna ha en kull här hemma. Hur mycket man än vill, så har man ju inte plats för hur många som helst, annars hade vi gärna haft ett syskon!

Skuggas matte Sarah och vi har varit vänner länge, enda sen Qilaq var ca 1 år och hennes Malamutehane Ikaros var 6 månader. Då ägnade vi oss mycket åt miljöträning inne i Stockholm City, vi har sedan kört på så med varje Malamutevalp som kommit antingen till henne eller oss. Det är roligt att utbyta erfarenheter och prata Malamute i flera timmar.
Denna gång träffades vi bara hemma hos oss, ingen utflykt gjordes, men det kommer vi nog att göra till vår/sommaren när Skugga är större, hoppas vi, eller hur Sarah?

Skugga busade mycket med Qilaq, som är måttligt till obefintligt busig själv… Annars retade hon Fly, som är rätt lättretad när det kommer till nya valpar och inte ser något… Det var kul tydligen!
Niqo blev alldeles för livlig, dels för att han kände igen Sarah och minns säkert tidigare släddrag och sen en söt liten Malamutevalp. Han fick därför inte vara med allt för mycket…

skugga

Skugga & Qilaq from PS Dogs on Vimeo.

Minifinder Atto

– Inlägg i samarbete tillsammans med Minifinder.se –

Vi har nu testat Minifinder, gps för hund!
Qase har ju några gånger lyckats ta sig ut ur sin hundgård, han har hittills dock alltid stannat på vår tomt men att han har Minifindern på sig är väldigt skönt. Kunna kolla i appen på mobilen så han är kvar, eller veta att man har satt ”GeoFence” så det larmar i appen om han skulle lämna tomtområdet. Lark har även fått ha den på sig när vi är på nya platser då vi inte känner varandra i alla lägen ännu, känns som en liten extra försäkring att om något skulle hända så kan jag se på en karta på min mobil vart hundarna befinner sig.

Tanken är även att vi ska ha Minifindern på fåren när dem släpps på bete. Vår sommarhage är ca 12,5 hektar skärgårdsmiljö och att kunna hitta dem direkt för tillsynen vore helt underbart, förra året var väldigt mycket letande efter dem, men hoppas kunna slippa det i år.

Den kopplas ihop med din mobil genom en app som även meddelar dig när det är låg batterinivå, varning vid låg GPS-signal, hastighetslarm, rörelselarm. Det går även att prata genom Minifindern, från mobil till dosan. Det går att lyssna i omgivningen där din hund är. Finns något som kallas GeoFence, du ringar in ett område på kartan på appen och lämnar hunden området så larmas det i din mobil.

För att få 10% rabatt på denna produkt så anger du PAVG10 

Om du är intresserad av en Minifinder så hittar du den HÄR och på deras hemsida finner ni mer information!

MiniFinder Atto

Här är efter en promenad

Fyrverkerier är skit…

All annan typ av djurplågeri är strängt förbjudet i Sverige, och även massa andra lagar och regler om man läser på Jordbruksverket, allt för att man inte på NÅGOT sätt ska kunna plåga ett djur.

Man får inte ens ha en bur med öppen lucka inne till sin hund, då måste man montera bort dörren helt, det är koppeltvång ute, det är MASSA andra lagar och regler kring djur.

Men fyrverkerier, det är fritt fram! Som dessutom är farligt på riktigt, och det är både för djur, människor och miljö.

Vad firar vi egentligen med fyrverkerierna just idag?
Oavsett så missbrukas aftonen och det smälls långt i förväg och långt i efterhand.
Vart tillverkas fyrverkerier? Av vilka?

Går skattepengarna åt att lappa ihop folk som utsätter sig frivilligt för denna risk?

Oavsett rädd hund eller inte så kommer detta vara en fråga att jobba för så länge det är nödvändigt, varför? Frågar en del, konstigt nog…
– Har du ledat nedfryst eller? Aldrig sett ett klipp på en hund som är så panikslagen med dödsångest? Inte sett alla klipp på Facebook hur många det faktiskt har enorma problem.
Träna din hund är ett annat argument, så otrolig brist på kunskap om det ens kommer ur ens mun, det är inte lösningen på alla Sveriges rädda hundar. Det vet framförallt många med högtempererade hundar, men genetisk rädsla finns ju hos alla raser, såklart, och trauman.
Qilaq är utsatt för ett trauma och det var sommaren 2012 av ett LÅNGT fyrverkeri i Visby, och han är fortfarande tydligt påverkad av fyrverkerier och blivit smittat till åska också. Det är knappast en genetisk rädd hund, men en rädsla som sitter otroligt djupt i honom.
Sen finns det ju även stackars hundar vars ägare skiter fullständigt i att deras hundar är livrädda, har dödsångest, lämnar dom ensamma ändå och går ut och skjuter raketer, är de hundars liv mindre värda då? Ska inte dom uppmärksammas? Dom kommer aldrig tränas på något sätt för att kunna stå ut med fyrverkerier, dom kommer aldrig bli sedda och dom kommer aldrig att bli läkta och orädda heller från detta.

Sen gäller det inte bara hundar, i min värld är katter ett djur som klarar detta bättre, men varför det är så i min värld är för att alla katter i min närhet aldrig brytt sig på samma vis som hundar, MEN det är ju inte verkligheten. Verkligheten är att det finns minst lika många katter och andra husdjur, och lantdjur med stora rädslor och dödsångest.
Men det är väl så som okunniga och oerfarna tänker om hundar också, efter deras erfarenheter så kan alla hundar läras att vara som deras hund, eller deras mammas mammas mammas hund. Men det är ju brist på kunskap.

Många djur kastar sina foster i natt, så är det varje år, djur kommer rymma, bryta benen, avlivas, nödslaktas osv.
Bara för en urspårad okontrollerad tradition. Värt? Nej, inte något liv i världen.

2017

2017 Årsresumé kommer inte vara speciellt i fylld eller avancerad, anledningen till det är att vi faktiskt inte skrivit upp något utan kommer scrolla tillbaka lite halvhjärtat. Bättre blir det 2018, mål är dessutom mer satta inför det.
Men vi är mycket stolta över att 2017 fått en kull om ytterligare 6 fina och friska Border Collievalpar! Så fantastiskt och otroligt roligt att följa Snooze och Blommas valpar från 2016 och 2017 nu under kommande 2018! Vilka finfina krutpaket som alla är aktiva inom sina områden!

Januari
Det enda vi minns att vi gjort i januari var tävling på Nacka BK där Fox vann sin klass och Keep vann sin klass.
Vinna flyttade till en kogård.

Februari
Denna månad skulle Snooze egentligen debutera i nya klass 1, men istället valde hon att börja löpa och fick därmed träffa finfina Vallhunden Yoda, tycke uppstod och väntan på dräktighetstecken fick börja.

Mars
Bekräftades dräktigheten och förberedelserna kunde börja på riktigt.
Vi hämtade även hem en norsk chanstagning – Isac.
Vi fick även tillgång till en 12,5 hektar stor sommarhage till kommande får.

April
Månaden som främst gick till förberedelser inför valpningen och promenader och kickbikekörning i vårväder.
Snooze fick sina valpar den 20 april.

Maj
Gick mycket åt vallkurser och att se valparna växa!
Vi köpte 10 stycken fina Gotlandsfår med fina stamtavlor och statusar.
Fox och Keep debuterade i nya class 1 i lydnad på Nacka BK. Vinst igen för Fox och Keep på andra placering.

Juni
Vi var fortfarande hemma i skift med valparna dygnet runt, så våra andra hundar hade typ semester, var inte på jobbet någonting utan hängde hemma och gick promenader och bara var. Tränades fysiskt och psykiskt när valparna sov middag.
Niqo lämnade blod.
Snooze barn flyttade till egna familjer, Happy och Rey stannade kvar.
Luna kom in i flocken!

Juli
Gick till att vara med valparna, tro oss, det var mycket tid som gick till valparna denna period!
Valparna började träffa får.
Vi hade kennelträff hos Peter Nilsson och massa vallning i två dagar.
Lark kom lite oplanerat till oss och vi börjar lära känna vandra.

Augusti
Peaq hittade ett nytt hem utanför Västerås.
Vi tävlade i lydnad och Fox vann, igen, notera att hon hittills vunnit varje gång, denna gång med 310 poäng. Keep på en andra placering med fina 292,5 poäng. Värmdö BK.
Sally ställdes ut och fick första CK och blev BIM.

September
Vi åkte tillbaka till Peter Nilsson för valläger igen.
Keep överraskade genom att ha sönder hela instrumentbrädan i bilen.
Vi blev med fyrhjuling.
Vi byggde vinterhage.
Våra får rymde vilket visade sig bli en bra erfarenhet för oss och Snooze framförallt.

Oktober
Lark och valparna började bli träningsbara och tända på riktigt hos fåren.
Fox tävlade en sista class 1 i lydnad och drog till med vinst igen, med 310,5 poäng.
Vi var på besök hos Heléne och Smiley och tränade lydnad.
Tränade på hos fåren med de mer tränade hundarna.
Snooze var med på reklaminspelning.
Whisky blev hastigt sjuk i något som vi alla misstänker var någon form av cancer, fortfarande overkligt att inte ha honom i flocken efter 11 år.

November
Fox debuterade I class 2 och Keep tävlade en till class 1 i lydnad.
Tränat lite mer lydnad, hängt i skogen och är förväntansfullt för våren och ljuset!

December
Julmarknad och då miljöträning för Qase och Qilaq.
Tränade vallning i ridhus första gången.
Hyrde Nykvarn Hundhall en hel dag och tränade för Hundtoken Pia.
Varit på Stockholms Hundmässa och ställt ut Sally, CK och reserv CACIB.

Fåren fick sig en klippning

Dagen innan julafton blev äntligen våra får av med den stora kostymen ull. Vi har under en längre period letat fårklippare, men då vi inte haft får året om tidigare så har vi inte vetat vart vi ska leta. Men vi fick äntligen lite tur och nu är det gjort!

Alla åtta väntar förhoppningsvis lamm i april, med en fin stor bagge vid namn Johannes, tidigare köpt på baggauktion, men det var innan han kom till oss. Han har sedan några veckor tillbaka flyttade vidare till en annan Gotlandsfårsgård för att betäcka fler.
Vi har några vallhundsprov att gå nästa år och helst våga sig ut på IK1, därav har vi och hundarna inte tid för fårens mammaledighet och kommer behöva skaffa en träningsgrupp så småningom. Så vet ni några som säljer bra träningsfår, med MV-status så får ni gärna slänga hit en kommentar eller mail!

Hundarna fick mot sin vilja vänta i bilen under klippningen, det var mycket olika reaktioner i mötet med den avklippta ullen sen. Snooze, den sanna djurvännen trodde att hennes får hade blivit bragda om livet, Oz sprang rakt över ullen för att komma till fårgrinden och Luna nosade igenom allting.

Snooze

fåren

snoozeluna

snoozeluna2

Snooze from PS Dogs on Vimeo.

Kurs för Hundtoken

Förra helgen var vi på lydnadskurs, det har vi inte tagit oss tid till att skriva om.
Hela dagen var vi i Nykvarns Hundhall tillsammans med instruktören Pia, Hundtoken. Vi hade även till denna dag, tillsammans med mamma och Blomma och Sofie med Knox, lottat ut en plats gratis via vår Instagram. Vinnare var Jeanette med sin Border Collie Vessla.

Vi har tidigare tränat för Pia, och mamma med Blomma är flitiga kursare hos henne. Så vi känner till hennes tänk och träningssätt sedan innan. Hon har mycket intressanta lösningar och idéer. Själv har hon Malinios och tränar / tävlar bruks. Så lite annorlunda mot många tävlingslydnadsinsnöade kan vi tycka. På ett positivt sätt. Allting är trots bruksmänniskan skoj och positivt i träningen, sånt gillar vi. Man får ju lätt förutfattade meningar annars, tycker vi iallafall, bruks IPO, Mallar, Schäfrar, försvaret, även om man ser fler och fler som tränar med positiva metoder.

Hur som helst, vi började med Fox och hon fick nya idéer inför vittringen, verkligen ett moment som vi skjuter på. Nu har vi lite idéer både från Heléne HighFive och från Pia Hundtoken, så nu ska vi väl kunna koka ihop en stabil vittring.
Fox fick även träna på sin fjärr, den är fin, den är ok, men en hund som Fox, som besitter sån enorm kapacitet att verkligen få flashiga fina distinkta rörelser är värd att få lite tips och idéer för att verkligen framhäva det.

Keep fick fokusera på apporteringen, gör om gör rätt! Han har fått mellan  7 – 9,5p i klass 1 på tävling. Han håller inte apporten i ett hårt grepp utan den ligger löst i munnen ibland, gärna längre bak i vissa fall. Nu under vintern blir det att kampanja på apportering, vittring samt fjärrdirigering.

Happy fick skoja runt lite också, inkallningar och annan valp/grund -träning inför framtiden. Hon har varit ute på otroligt lite saker faktiskt, detta var första gången i Nykvarns Hundhall, och det var speglar som man kunde spänna sig mot och det var en aningen bitsk Mallevalp mitt i rummet, mycket för en liten ungdom som Happy, nu 8 månader och FULL av energi. Men hon höll i hop sig och gav allt i övningarna!

Även Lark fick komma in och träna lite fokus och apportering, båda sakerna blev riktigt bra efter några repetitioner, roligt med utveckling, och vi vet inte riktigt vad hon kan sen innan, trots allt får man ju börja om lite när man inte tränar på samma sätt eller använder samma ord som i tidigare liv.

foto: Starsweepers.se
foto: Starsweepers.se

Utmanande promenad!

Denna mörka tid på året blir det inte överdrivet med promenader på hemmaplan, varför? Jo för att vi har inga gatlyktor så långt ögat kan nå, och vi kan tacka pannlampor att kvällsrastningarna är möjliga.
Men att låta hundarna galenspringa i skog och bäckmörker är inte optimalt säger magkänslan iallafall.
Igår efter att jobbmåsten var avklarat valdes 6 hundar ut för en stads och skogspromenad. Planen var att gå ifrån jobbet till en större skog för lite skoj.
För att komma dit krävs lite utmaningar för lantishundar. Först gå förbi ett bussgarage, ingen större anmärkning över det, men det var fortfarande lite rörigt i kopplena, alla hade egna planer och inte alls vana att röra sig vid stora vägen och därmed med koppel. Med andra ord koppelträning är nödvändig!
Efter bussgarage och centrum skulle vi upp på en bro, en av de mer trafikerade broarna vi har, Skurubron. Det är den enda sammanlänken mellan Nacka och Värmdö. Det är hög trafikbelastning och många tunga fordon och bussar. Det är enbart ett ”öppet” staket mellan väg och smal trottoar och typ 30 meter över vattnet, där det också bara är spjälor ner.
Hundarna skötte detta med bravur, Happy tyckte första dunken av en buss på brofästena var konstigt, och hoppade till, men släppte det lika fort och gick vidare i sin sele, de andra hundarna betedde sig inte mer annorlunda på bron som på vanliga trottoaren. Jag däremot råkade titta ner i vattnet och fick nästan svindel. Höjdrädd har man blivit på äldre dar…
Mycket bra träning då bron skakar lite hela tiden, den är smal, den är ganska lång och man hör inte vad man själv säger. Detta är något våra hundar i denna generation aldrig utsatts för, så varför inte ta 6 stycken på en gång, ensam. Låter väl klokt och sådär?

Men summan av kardemumman var att vi tog oss över, och vi gjorde det med bravur. På andra sidan bron var det lite villaområden som skulle passeras innan vi sedan var i Nyckelviken. Gamla hemmaskogen för den tvåbenta men inte så vanlig för den yngre generationen fyrbenta.
Här fick hundarna springa av sig eventuell frustration från alla intryck och lösgöra kropparna igen efter ovan koppelpromenad.

Efter lösspring blev det att promenera till farmor och ta in alla hundar i hennes hall, hennes katter är inte jätteförtjusta i hundbesök och vi får mötas på halva vägen och hundarna får helt enkelt platsas i hallen. Även det är bra träning kan jag tycka. Majoriteten av hundarna i detta gänget hade inte varit inne hos henne heller, så även där blev det nya intryck, dofter och upplevelse i livet.
Vi fick sedan skjuts tillbaka för att fortsätta jobbmåsten.

promenad
Skogssläppet
trängas
Trängas i en hall…
skjuts
Skjutsen tillbaka…
skurubron
Bron som vi tidigare promenerat över…