Skip to content

Qilaq & Vinna

Vi fortsätter med presentationsinläggen…
Detta kanske är den mest ologiska sammansättningen av hundar i presentation, men vi väljer att se det logiska i det, Qilaq är vår mest lata hund och Vinna är vår absolut piggaste hund.
Qilaq är vår första Alaskan Malamute. Han är född den första november 2009 och vi hämtade honom strax innan julafton som en liten julklapp fast han egentligen var en födelsedagspresent.
Qilaqs ungdom var väl egentligen allt annat än enkel men hundaggressiviteten har han missat, något som rasen annars kan ha problem med. Så han har varit en bra första malamute ändå. Även om han var mer än en handfull och han slutade ju aldrig växa!
Qilaq är idag en väldigt väluppfostrad, något överviktig hund, överviktig både i fett och i viktighet. Han vet att han är stor, stark och väldigt viktig. Han skulle aldrig bråka med någon, men det är också väldigt sällan någon skulle mucka med honom. En stabil hund med fyra tassar på jorden äntligen.
Han kan vara lös i alla miljöer, otroligt säker hund över lag att ha med sig, man kan lita på honom, och gör han något opassande gör han det alltid med glimten i ögat.
Vår absolut bästa mingelhund, skulle aldrig hoppa på någon, älskar människor men blir sällan FÖR påträngande även om han kan bli väldigt klistrig på folk med hundgodis i fickorna.
Hans favoritsyssla är att följa med på restaurang, då njuter han till fullo. Som Malamute följer man ju sällan eller aldrig med obemärkt någonstans och det vet Qilaq och drar nytta av.
Då vi var så oroliga för hundproblemen rasen kan få så kastrerades Qilaq redan vid 10-11 månaders ålder. Kan vara en anledning till hans svårkontrollerade övervikt, men vi ångrar nog ändå inte att vi gjorde det framförallt med tanke på vilket stort ego denna hund kan ha. Hans hudproblem gör att han tyvärr ändå inte kunde användas i avel och ännu mer bekräftat blev det när ett av syskonen avlivades pga någon sort av EP anfall och en annan bror har haft ett par anfall. Vi är glada sålänge Qilaq ”bara” har utslagen, något som troligen grundar sig i allergi, men rasen kan även ha zinkbrist, men ingenting vi sett ger resultat vid behandling.

Vinna är då motsatsen till Qilaq gällande energi. Vinna är galen men vänlig. Är fysiskt outtröttlig bokstavligen.
Då Diesel ”kom med Seykal” så blir Vinna första Border Collien som Pavlina haft från valp.
Kanske inte den bästa nybörjar-BCn på så sätt att mycket hade kunnat bli bättre om man haft erfarenhet av rasen tidigare, då hon är väldigt mycket av allting.
Men det är sånt som är svårt att veta innan och vi har iallafall haft en jäkligt rolig tid och uppväxt, det går väl egentligen inte en dag då man inte skrattar åt henne.
I dagsläget är Vinna utlånad till bästa Amanda i Skåne. Amanda har i vanliga fall Vinnas mamma också, men har inte det för stunden då hon är och har valpar.
Vi bestämde oss för att lämna bort Vinna ett tag dels då vi blev en person kort på jobbet och vi har återgått till att jobba 12 timmar om dagen. Vi tyckte då, för att kunna ordna upp livet lite igen, att Vinna kunde passa på att prova livet som ensamhund. Mycket nyttigt för henne att få all tid, just för att hon är den outtröttliga typen. Så egentligen inte för att vi inte har tiden, för den har vi för alla våra hundar, utan för att vi anser att det var ett passande tillfälle och skönt för alla inblandade.
Det verkar hur som helst ha passat sig bra för Vinna som visat sig vara en enastående spårhund och kommit vidare i vallträningen nere i Skåne.

Qilaq
Qilaq
Vinna
Vinna

Valpkull x 2

Ja, ni som hängt med på te.x Instagram vet väl att vi planerar kull både på Peaq och Snooze nu i vinter.
Det känns som att det kan bli mycket att stå i, samtidigt har vi både plats och faktiskt tid nu till vintern. Vi har äntligen lyckats hitta en bra arbetskamrat som tagit plats på jobbet, vilket gör att allting blir enklare så småningom.
Det blir förhoppningsvis som vi planerat och vi kommer pyssla mycket med berikning och positiva upplevelser för valparna under deras veckor hos oss.
Vi vågar ju knappt hoppas på att vi lyckas få två kullar när vi haft 100% ”otur” innan. Men som vi skrivit tidigare också så har vi inte tagit de mest självklara valen, utan vi grundar våra val på något vi VERKLIGEN vill ha, vilket ibland kan vara en risk att stå utan kull tydligen.
Att hitta en hane till Snooze är något som verkligen tar tid och är svårt, lite frustrerande och vi kände att vi inte ens hade mycket att gallra i. Efter ett tags letande har vi istället för mycket att gallra bland…
Kan verkligen rekommendera att gå med i nya ”Vallhundar – Avelshanar” på Facebook om man letar.

Peaq har vi fått äran att använda fina fina Frosty till, Farqas underbara lejonlika pappa. Han är en riktigt mäktig hane, framförallt snäll, mild men med pondus uppfattar vi honom. Förhoppningsvis blir det parning till helgen.

Mer finns att läsa på www.nordicpaws.se och vi har även en instagram ”kennelnordicpaws” där det förhoppningsvis så småningom kommer bombas med valpbilder.

Ett nytt år med massa spännande helt enkelt!

valpigg

Inte kasta pengarna i sjön…

Vi har för någon helg sen gått en privattimme i tävlingslydnad för Susy Tvärstedt.
Det var en mycket inspirerande timme där vi hann klämma in mycket, momenten i klass 1 med några sidospår både med Snooze & Keep. Båda har tydligen potentialen att ta sig långt inom sporten, roligt att höra och peppande! Nu hoppas vi bara att vi kan förvalta dessa två oslipade diamanter!

Linförigheten
– Båda hundarna har i princip samma brister och det är ju skönt, då är det helt och hållet vi som gör något tokigt. Det är positionen som blir lite konstig, och det syns även på Qilaq. Roligt ändå, även om det inte är önskvärt.

Läggande
– Snabbt och snyggt denna gång iallafall, men det är även så det brukar se ut. Det bör inte vara några problem hoppas vi!

Inkallning
– Vi har enbart tränat på farten i detta och aldrig provat en ingång, vilket vi gjorde nu på privattimmen, egentligen inga problem, men blev lite snett sättande de två gånger vi testade. Så det ska vi se om det bara var en engångsgrej eller något vi behöver jobba lite på. Som skrivet, så har vi aldrig satt ihop inkallningen med ingång, så ingenting vi ser som ett problem.
Keep fick träna lite på att hålla fokuset då han tycker att livet är så jäkla roligt och bjuder in till så mycket lek, men han är aldrig olydig, men bättre fokus var inte helt fel för att hålla blicken på föraren.

Ställande
– Keep står, och han står snyggt och snabbt. Snooze vet vad stå är, men hittar på lite egna saker, till exempel kan hon lägga sig innan hon hör vad ordet är, allt så ska gå så in i helskotta snabbt hela tiden för henne! Så där har vi verkligen lite att jobba på, men Susy trodde det kunde bero på för snabba belöningar, så vi ska prova att vänta ut 3-4 sekunder när hon stannat innan belöning, låter ju logiskt, men det är väldigt lätt att dras med i Snooze snabba tänk!

Apportering
– Snooze älskar apporteringen och tuggar *peppar peppar* inte på apporten och hon har inga problem att sitta lugnt och stilla med den, vi provade även att kasta iväg den, och inga problem där, lite slarvigt upptag av apporten, men hon såg heller knappt vad det var innan den kastades så det är okej, blir nog inga större problem senare.
Keep har lite mer energi gällande apporten så där blir det lite mer jobb och träna på, i detta fall ska mjukosttub inköpas och testas att tränas med.

Hopp över hinder
– Inte direkt provat tidigare, men Snooze tyckte det var roligt, inga problem och inte med Keep heller, behövde, som i inkallningen, påminna om ingång efter hoppet, för att vi aldrig satt ihop hela momentet.

En sak som vi pratade om på privattimmen är att nu har vi ju betalt pengar för denna timme och det vore ju väldigt oklokt att inte ta tillvara på tipsen, det vore ju faktiskt som att kasta pengarna i sjön…

Snooze

Oberoende av varandra

Hunden med det lilla extra! Peaq skötte sig helt underbart under utställningen, hon är verkligen super i nya miljöer. Helt oberörd av andra hundars närvaro, hälsar glatt på folket. Men vi tar inte åt oss all ära för hennes miljöträning, hennes extrafamilj har med henne överallt vilket har byggt upp ett gott självförtroende, lugn och gjort henne oberoende av flocken. Utanför utställningsringen var han lugn och fin men inne i ringen blev hon alert och presterade bra! Duktiga tjejen

Att bli beroende av flocken är lätt hänt när man bor i en stor flock. Vi har hundarna med oss hela dagarna, dem är i princip bara ensamma hemma några timmar på helger eller om vi ska iväg på något under vardagskvällar. Det blir egentid med varje individ beroende på vad vi ska göra. Lydnadspass, vallning, följa med och fixa på tomten osv. men allra mest tycker vi om att ta med alla hundar samtidigt och verkligen se till varje individ i flocken.

12063784_10203967013815837_6968300836677080647_n

12118682_10203967020776011_583450673730767291_n

12189079_10203967055456878_9127364458363091467_n

12189529_10203967021296024_8380581375022426523_n

12189979_10203967015255873_5787839794425568297_n

Diesel & Whisky

En presentation om hundarna vore väl kanske passande innan vi drar igång med massa inlägg med hundarnas namn i.
Förutom att våra hundar finns att hitta under ”Hundarna” här på sidan så tänkte vi även göra presenationsinlägg till dom.
Kommentera gärna vad ni tycker vore intressant att veta om dom, det är ju verkligen underbara olika personligheter på alla faktiskt. Ingen är den andra lik och det finns både rastypiskt och väldigt orastypiskt i alla.

Vi tänkte klumpa ihop dom lite, vi börjar med Diesel och Whisky!

Våra två gubbar.
Diesel och Whisky är de två hundarna vi haft längst i flocken. Men Whisky är inte Pavlinas första men Diesel är Seykals första hund.
Diesel är född sista september 2006 och Whisky 4 november 2006. Whisky är en omplaceringshund som kom till oss när han var ca 10 månader. Men vi kände honom redan som liten valp då han redan då gick på hunddagiset vi arbetade på då (det var alltså innan vi startade eget).
Diesel och Whisky fungerade inte alls ihop i början och vi valde att kastrera båda två. Efter det så har det fungerat klockrent och nu är dom oskiljaktiga.
Både Diesel och Whisky har haft en del problem, Diesel har inte gillat människor men accepterar nya människor idag. Whisky hade stora seperationsproblem och är egentligen den största anledningen till att vi tog över honom.
Det var bara i vår lägenhet han kunde vara ensam hemma när han var ung. Idag är det inga problem i vårt nuvarande hem heller, men sånna småsaker som att byta rum på vårat hunddagis kan bli väldigt jobbigt för oss alla fortfarande. Lite separationsångest och lite dumheter gissar vi. Är det något vi märkt genom åren med hundjobb är att många Flatcoated Retrievers har problem med förändringar, och Whisky faller nog också inom den kategorin.
Diesel är hunden som vi vågade tävla med först och han visade sig vara en riktigt rolig tävlingshund. LP1 var inga svårigheter i det stora hela och vi hade gett oss f*n i att det skulle gå, trots att tandvisningen var en stor magklump varje gång då han absolut kunde ha vaknat på vilken sida som helst gällande andra människor, men nästan alltid gillade han dom inte.
I dag är Diesel faktiskt en människosnäll hund, men vi försöker hålla honom ostressad, annars kan han börja provocera de andra hundarna i de situationerna istället.
Diesel är förövrigt vår mest utbildade draghund, och han var vår absolut bästa draghund som aldrig skulle ge upp i någon situation. Tyvärr fick han en pinne mellan bakbenen när han sprang för några år sen och fick då problem med korsbandet.
De är iallafall våra två gubbar idag och dom har ju såklart en speciell plats hos oss, så mycket vi gjort tillsammans och dom var ofta med oss på utedagar när vi gick i skolan, vi var i stan och tränade nästan varje dag och har promenerat många mil tillsammans.

dw

Malamutespecialen 2015

Idag var det dags för den stora Malamuteutställningen på Malamutespecialen 2015!
Platsen för detta evenemang var på en friluftsanläggning i Lida vid Tumba ungefär. Stockholm alltså. Vi minns sist Malamutespecialen var i Stockholm, det måste varit 2009, det var året vi fick Qilaq och vi hann liksom aldrig åka iväg på det då. Efter det har det bara varit inom orimliga avstånd för oss.

Tyvärr superförkyld och hög feber idag, men detta tillfälle fick inte missas!
Det var 84(?) anmälda Malamuter och ännu fler på plats, ”lite lätt” ljudlig volym är väl milt uttryckt, en lång dag blev det hur som helst. Tikarna började inte ställas förrän efter lunch vilket innebar efter 13-tiden. Men man behövde vara på plats redan senast 10:00.
Efter att ha märkt att majoriteten fick Very Good och inte såg någon röd tråd i de hundar som fick Excellent så började man även bli lite uttråkad och rastlös. Även Peaq fick ett VG men vi stannade kvar till uppfödarklass (Cahppes) då Peaq skulle in med sin syster och två tikar. Den klassen vann Cahppes, roligt! :)

Peaq
Peaq
Chrissy
Chrissy
Fang
Fang
Gulliga Kora
Gulliga Kora
Peaqs bror Loki
Peaqs bror Loki
Peaq
Peaq

Välkomna!

Bloggsuget är uppe på topp igen efter flera månader utan riktiga inlägg, utan bara instagramposts med kortare uppdateringar. Vi hoppas på att kunna bjuda på flera inlägg i veckan och satsar på bättre kvalité på innehållet istället för kvantitet. Nu måste vi bara lära oss att ha med kameran överallt för att kunna bjuda på dagsfärska bilder!

Flocken mår bra, åtta hundar hemma i dagsläget. Vinna är nere i Skåne på bootcamp hos Amanda och Peaq bor till och från hos våra vänner som väntar valp efter henne, men hon är med oss på jobbet majoriteten av alla vardagar, förutom när hon jobbar hemifrån eller VASH:ar, vård av småhussar! 😉

Imorgon bär det av till Malamutespecialen som äger rum i Stockholm i år. Peaq är anmäld och ska ställas ut trots att hon inte har någon päls. Ska bli kul att träffa på så många malamuter, vänner och bekanta.

Vad tycker ni om designen och nystarten? 😀