Skip to content

Monter på mässan!

PSHUNDBUTIK kommer finnas på Stockholms Hundmässa 2015! Förberedelserna inför helgen är i full gång!
Ni hittar oss i monter A:51!
Vi kommer att ha med leksaker i massvis och sedan kommer vi att ha med vår fina unika dragutrustning. Det kommer vara beställningsvara på selarna, så man kan prova ut rätt storlek och sedan lägger vi beställningen på söndag kväll till Kanada!
Vi bjuder såklart på frakten till er som beställer på mässan!

SPI_7188

Hem med en Vinna

I går åkte vi på en dagstur till Jönköping och hämtade hem Vinna, vi möttes på halva vägen och vi hade ju inte kunnat välja en stormigare dag! Svår körning mellan varven och många omkullvälta träd, skyltar och jakttorn såg vi hela tiden.
Vinna har varit hos Amanda nere i Sjöbo, Skåne sen i september men har varit här hemma och hälsat på för ett par veckor sen, så vi har träffat henne iallafall under denna period och fått ständiga uppdateringar. :)

Ultraljud

Igår var vi och gjorde ultraljud på Peaq.
Vi har ju lärt oss att inte ha några förväntningar på ultraljuden efter de vi gjort hittills, men med Peaq har det verkligen känts som att det varit valpar, hon har ändrats en hel del och faktiskt så blev det två längre hängningar på två bra dagar, med Blomma te.x fick dom ju inte ens till en hängning och då hade vi inga direkta förväntingar av den anledningen.

Peaq fick en rakad liten fyrkant på magen och Ann-marie, vår veterinär, kunde snabbt hitta ett litet foster, och sen ett till och ett till!
Nu var vi ute väldigt tidigt, på dygn 23 från andra parningen, och därför var det inte så mycket att se mer än att hon var dräktig. Troligtvis inte så många, vilket vi tycker lät rätt skönt, Peaq själv har ju önskat 25 och hanen Frosty 11 st, så många blir det troligen inte. Men som sagt, vi var ute i väldigt tidigt stadie, så den som lever får se! Peaq charmade som vanligt in sig iallafall, hon är bra fin vår lilla säl-malamute

Morgonträning i solsken

Tidigt igår morse hade vi bokat vallning, äntligen äntligen äntligen fick vi träffa får igen, det var ett par månader sen nu!
Vi hade väl ingen större plan, se så att hundarna lyssnade fortfarande och inte ha några höga krav.
Vi valde att träna på alla ca 30 tackor som var i hagen för tillfället istället för att dela av en mindre träningsgrupp. Vi hade fokuset på att bara gå med djuren fram och tillbaka och det var även därför vi ville ha större flock så att det blev lite tyngre för hundarna, testade av lite korta flanker med Snooze och hon hade öronen med sig som vanligt. I början något övertaggad med ultraspeed i tassarna, men lugnade sig fort.
Blomma hade förövrigt hunnit fälla ur sen sist vi träffade henne, vi anar att löp är på G, och har inte riktigt bestämt oss hur vi ställer oss till det i detta läge. Hanarna vi är intresserade av är äldre hundar, att vänta kan vara avgörande för att det inte ska fungera just enligt plan, och andra sidan har vi väl hittills fått byta de flesta planer. Så vi vet inte, det återstår att se lite med ultraljuden på våra tikar, Peaq imorgon och Snooze nästa vecka för att avgöra hur vi vill göra.

 


Två okoordinerade elefanter

Igår bokade vi en hundhall i Älta för första gången, vi har faktiskt inte tränat i någon hall alls tidigare, vad vi minns iallafall.
Planen var att testa mer agility tillsammans med Mimmi & Urax och Ramona, Bliss & Skurt. Vi började plocka fram agilityhinder innan dom andra var på plats men slutade rätt snabbt då vi inte har en aning om hur eller vad vi ska ta fram.
Vi tränade då lydnad istället och hundarna var jättefina, Snooze tyckte verkligen det var helhäftigt att gå fot med speglar runt sig!
Sen var det dags för agilityn och det är inte vår grej, det är verkligen inte det, ser ut som två idioter som försöker sig på ett blindbyte(?) herregud. Jaja, Mimmi tränade iallafall på fint med både Snooze och Keep. Mimmi får ta Keep och Ramona Snooze nästa år i agilityn, vi är helt enkelt varken smidiga eller koordinerade.

Sedan var det adventsfika i hallen och sen hem och fixa middag, hundigt värre blev det hela dagen!

middagsnooze

Valpboom

Har vi tur så har vi två tjejer här hemma som bara jäser. Det är Peaq som ska på ultraljud den 3 december och Snooze som nog ska boka ultraljud till runt den 10 december. Det blir några spännande veckor nu tills vi vet mer, sen förhoppningsvis en olidlig väntan. När vi skrev vårt inlägg den 4 november om att vi planerade att ha två valpkullar så var ingenting mer än planer. Planen hann ändras många gånger fram till Snoozes löp och vi valde att ta ett snabbt men ändå inte oklokt eller förhastat beslut. Det var inte riktigt enligt plan men så likt vi kunde komma hanmässigt.
Kanske har vi utvecklats, vi har garanterat lärt oss av våra ”misstag” när parningar inte fungerat tidigare. Mycket här i världen verkar dock vara meningen. Så vi åker med nu så hoppas vi att vi får några veckor av lycka och njutning av två fina valpkullar samtidigt! Visst kommer det med all säkerhet bli påfrestande. Men vi har valt att vi verkligen ska ta tillvara på dessa veckor som vi förhoppningsvis nu har att vänta!
Vi läser runt om valputveckling, om valpbeskrivningar och annat roligt och nyttigt som vi verkligen tror gör gott för valpar, vi kommer göra allt för att detta ska bli så bra som vi bara kan!
Här hemma både märker man och tror man märker saker, både Snooze och Peaq har ju redan blivit lite annorlunda, men sen vet vi ju, av tidigare erfarenheter, att tikar blir annorlunda efter löp och det behöver absolut inte betyda något. Så vi tror inget förrän vi sett vad ultraljudet säger helt enkelt. Tills dess lever vi alla som vanligt, nästan iallafall!

DSC_1274

Film på Blomman

Här kommer filmen på Blommas debut, klassvinst och cuptävlande!

Här är Ingelas text om Blomma och hennes lydnadsdebut:
” – Då blev det äntligen verklighet för oss… Blommas och min första tävling i lydnadsklass 1, vi har tränat ihärdigt i över 1 år och långsamt förstått oss på detta med tävlingslydnad som det kallas.
Viktigast av allt är enligt mig att lägga grunden till denna precisionssport, i grunden ligger ganska mycket.
För mig är dessa grundstenar ;trygghet, kärlek, gränser, lek, glädje, kroppskontroll, ordförståelse och samspel.
Därefter kan man börja träna in moment på riktigt så att säga. Jag tycker personligen att man bäst tränar in moment på sitt alldeles egna sätt med sin hund och sedan kan man ta hjälp av duktiga människor som både hund och förare tycker om, för att få till det i detalj! Jag tror att vi på detta sätt bygger det bästa teamet i längden! Men vi får se.. – Nu mot nya mål och utmaningar nu… Fortsättning följer snaart!”

Debuten

I går var det lydnadsdebut för Blomma och Ingela i tävlingslydnad. Vi har med spänning väntat på denna dagen då dom valde att debutera på självaste Nacka cupen! Roligt och nervöst!

Nu kommer vi att låta dom två skriva sitt egna inlägg om tävlingen här på bloggen då vi bara var med som stöd under dagen. Men vi är mycket stolta över deras prestation!
Klassvinst och vidare till cupfinalen där det bästa ekipagen från klass 1, 2, 3 och elit tävlar emot varandra, där dom placerar sig på tredje plats! Riktigt bra jobbat och dom är verkligen det bästa teamet! Dom blir även Bästa Nackaekipage 2015!

Film kommer upp under morgondagen tillsammans med inlägget från vinnarna själva!

blomma2

Fly, Snooze & Keep

Denna trio finns det egentligen hur mycket bilder på som helst, från att Keep var en liten plutt.
Detta är vår lilla family, det är mor&far föräldern Fly och då barnbarnen Snooze och Keep.
Denna historien kan ju egentligen göras hur lång som helst, men det är inte tanken nu. Det blir nog långt ändå!

Allting började med att vi oplanerat fick in Fly i vårat liv. Det var egentligen tanken att Pavlinas mamma skulle ha henne, och det var hon som köpte Fly som 7 åring. Alltså en omplaceringshund.
Fly var väl inte riktigt den hund som Pavlinas mamma tänkt sig, och hon passade verkligen inte som blivande terapihund, och vi tog då hastigt över henne skulle man väl kunna förklara det kort. Fly var inte helt ostressad och terapihund skulle inte falla sig naturligt för henne.
När mamma köpte Fly fanns det en planerad kull efter henne, med den fina hanen Cefn Golau Oz. Vi valde att genomföra parningen då det fanns kö på den, vi tänkte att vi själva sparar en eller två valpar också.
Det var vår första kull och vi hade verkligen inte planerat att bli uppfödare egentligen. Minns heller inte så mycket från denna tiden, mycket strul i allt annat runt omkring just då för oss också.

Fly fick då denna kull i september 2013. År 2013 var allmänt ett kaos år för oss, två hundar hade hastigt lämnat oss i juli, Zuki (Ceskoslovensky Vlciak) då hon hade stora magproblem så tog vi det beslutet att låta henne somna in i juli, tre dagar senare blev Farqas förgiftad och dog inom ett dygn under intensivvård på Djursjukhus. Minnena från denna period är alltså inte helt klara.
Flys födde två eller tre underutvecklade valpar, en dödfödd och en levande. Han blev dock bara 3 dygn och hade väl inte oddsen på sin sida från början när vi sett vad som kommit ut. Varför det blev så här har vi inget säkert svar på.
Detta är hur som helst en stor sorg och har väl egentligen bara blivit starkare sorg ju mer fästa vi blivit vid Fly. Det skulle betyda allt att ha en son/dotter, så som jag känner för min bästa vän idag.
Fly fick i samma veva i detta kaos även diabetes, troligen något som låg latent och bröt ut efter detta och det har inneburit att vi kommit varandra mycket nära, då diabetes kräver oerhört mycket tid.

Vi hade ju helt ställt in oss på valp från Fly och fick se och vara med om saker som vi hoppas att ingen behöver vara med om eller se. Otroligt nog hade Flys dotter Squid en kull precis samtidigt och vi fick då chansen till en tikvalp ur hennes kull. Det är vi evigt tacksamma för. Det är då Snooze.

Snooze kom då in i våra liv i oktober 2013, och Fly, som vanligtvis inte skapar band till andra hundar, tog Snooze under sina vingar och dom har helt klart ett speciellt band än idag. Hon kom i precis rätt tid för Fly och hon har vanligtvis inte närkontakt med någon hund, men med Snooze är det okej.

Att vi valde att även ta hem en till BC, Keep, är för att han är efter Flys son Epic. Vår lilla kille som levde i tre dygn var svart/vit och det kändes självklart att vi ville ha ett till barnbarn, en hane, då det är så nära vi kan komma.

Snooze är idag 2 år, jätte enkel, snäll och mysig hund. Framförallt är hon en trevlig i både vardag och att träna med, allt vi testat på hittills har hon tagit på fullaste allvar och med glädje.
Hon är lättränad, något som är väldigt roligt. Hon har fått många fina ord om sig i vallning, lydnad och agility. Hon har stor potential i alla tre saker och vi hoppas att vi kan ta till vara på det så småningom.
Vallningen är väl egentligen det som vi älskar mest, men tävlingslydnaden har vi fått höra att hon har stor potential och verkligen drivet i det. I agilityn har vi hört att hon är tight i svängarna och hysteriskt snabb, vi har ingen aning om vad allt betyder som folk säger om agility då vi inte alls är insatta, men det lät som att det skulle vara något bra! 😉
I vallningen är hon snabb, lilla vesslan, mycket djurkänsla och orädd. Rolig att träna och man utvecklas mycket själv.
Snooze är vår egentränade och godkända vallhund, det var en nervös dag och egentligen inte för att jag inte trodde att det skulle gå, utan det är tävlingsnerverna. 81 poäng och dagens bästa hämt slog hon till med, och hade det inte varit på så skakiga ben jag själv gick hade fösningen blivit desto bättre då det verkligen är något Snooze är bra på.
Vårens ”att-göra” är att lära mig & Snooze vallpipan så vi kan ge oss ut på lite IK1 tävlingar också.

Keep då, han är en Border Colliehane, liten slyngel med energi för ett helt fotbollslag. Galen men mycket snäll kille. Han är inte ett lika självklart barnbarn för Fly som Snooze är. Men hon tycker att han är lite rolig med sin energi, det kan hon inte riktigt dölja!
Han är väldigt fin i fårhagen, väldigt mycket är han, men gör fina saker.
I lydnaden har han verkligen inställningen att komma långt och det ska vi verkligen försöka med, han älskar att träna och använda huvudet!

flysnoozekeep

36568_1363016668

snoozefly

Niqo & Peaq

Flockens kärlekspar. Det finns inga gladare hundar än när Niqo och Peaq träffas igen efter ett par nätter borta. Dom delar på allt och Peaq gör allt för att flirta med Niqo.

Niqo är vår andra Alaskan Malamute, han är född i mitten av april 2012. Han var mycket efterlängtad och vi hade en dröm om en Malamute från kennel Cahppes. Så för oss var det ett självklart val. Han var dessutom efter en väldigt söt tik Mdina, som ingår i vår favorit syskon-trio som bor på Cahppes.
Niqo & Peaq är två värdiga individer som båda två accepterar andra hundars närvaro, kan jobba ihop med främmande hundar men umgås helst tillsammans i sin hundgård på ”fritiden”.
Peaq är inte vår tredje Malamute, men femte. Vår tredje Malamute var Yla. Halvsyster till Qilaq men energi/ temperament som en Husky, blev heller aldrig större än en mindre Husky och vi valde att omplacera henne till en gård med skogsbruk utanför Nora. Hon är egentligen ute på foder, men vi kommer inte ta någon kull på henne.

Vår fjärde Malamute var Farqas som är efter Queenie, en tik som vi även senare leasat in från Kennel Cahppes. Queenie är en av de tre syskonen vi verkligen gillar hos Cahppes. Peaqs mamma Valetta är den tredje av syskonen. Farqas blev tragiskt nog troligen förgiftad sommaren 2013, inte alls gammal. Men det hör till en annan historia.
Peaq var då inte planerad av oss då vi valde att ta henne när Farqas hastigt gick bort.

Peaq har visat sig bli en riktigt fin tik, Svensk Juniorvinnare -14 på Stockholms hundmässa bland annat.
Trevlig, orädd och dragvillig är hon dessutom vilket har gjort att vi förhoppningsvis väntar en kull efter henne i början av januari. Hanen är Frosty. Farqas pappa. Vi är väldigt glada och tacksamma att få använda denna underbara, snälla, vackra amerikanska importhane av Kennel Cahppes.

niqopeaq2

niqopeaq