PShundar

En blogg om livet med en stor hundflock

Suget efter tävlingar

Träning och tävlingsmotivationen har verkligen varit varierande, av naturliga skäl, alldeles för mycket jobb, faktiskt lite ostruktur på hundar på kort tid (läs mer om det längre ner).

Vi gjorde en liten insats och anmälde till tre tävlingar i februari/mars i lydnadsklass 3. Utan att träna mellan tillfällena, vilket är väldigt slöseri både på tid och pengar egentligen, även för ett geni som Fox.
Fox hatar att faila och hon älskar att vara bäst, så är det bara. Alltså aldrig något fel på hennes fart, motivation eller träningsglädje. Men utan träning så är det svårt att alltid göra rätt med precision.
En annan sak vi verkligen skulle behöva är att gå kurser, Fox är första hunden vi har i högsta klassen, vi har mest bara testat oss fram och apat efter andra för att komma dit. Detta är något vi måste ta tag i, inspiration, nytt tänk – Fox kommer kunna bli ännu grymmare, ännu snabbare och ännu flashigare med rätt vägledning och en bättre tränare för sin hund blir man väl med mer kunskap och finurligheter!

Nu har iallafall verkligen motivation för tävling kommit igen! För träning börjar det komma smygandes, men det krävs lite mer struktur, men får mer än gärna gå hand i hand!

Fox

Historien om Sally
Det kom lite som en chock att sitta kvar med Sally efter hennes valpkull, trodde aldrig att vi skulle få tillbaka henne.
Nu var det för att hennes familj flyttade till Luxemburg för jobb och det fanns sorgligt nog ingen möjlighet att ha Sally i den lägenheten dom fått där.
Men antalet och framförallt uppbyggnaden av individer växte på ett oplanerat sätt minst sagt.
Vi hade även bara två hundgårdar, Sally har förövrigt aldrig bott i hundgård, så bara de var en omställning för familjehunden. Hon har anpassat sig fint, men visst har hon åsikter om att hon också vill komma in emellanåt, av naturliga skäl. Det var inte optimalt för oss även om Sally är en av världens enklaste Malamuter.

Sally

Snooze ❤ Sigge

Snooze kommer paras med Emenems Sigge vid kommande löp i sensommar/höst!
Våra tikar har inte haft någon som helst koll på löpkalendern på senaste tiden, börjat löpa för tidigt framförallt, men vi tror att Snooze ska löpa i augusti/ september månad.

Denna kull kommer att bli lik Snooze första kull (där bland annat Fox är ifrån) med Jake som pappa, då Jake även är Sigges pappa.
Vi håller tummarna för en kull till med supervalpar <3

Intresseanmälan kan skickas till kennel@nordicpaws.se
www.nordicpaws.se

Emenems Sigge
For The Win Snooze

Helgen

Denna helg har vi gått på en givande D9-kurs (Djurvårdare nivå 2) på Bagarmossens Djursjukhus via CRACE.
Vi har fått mycket nya kunskaper, ett tjockt häfte fullt med viktig information, allt från Anatomi, kardiovaskulära systemet, organen, endokrina systemet och massa massa mer!
Våra egna hjärnor är nu fulla med information som behöver sjunka in innan det är dags för oss att göra provet! De praktiska momenten är redan klara, där vi bland annat fick ge injektioner i döda råttor. Ja, ni läste rätt!

Halvsystrarna Fox och Happy har fått hänga med under helgen och båda har skött sig riktigt bra!
Med Fox förvänta man sig inget annat, hon anpassar sig alltid till situationer och är väldigt obrydd i miljöer, men med myror-i-brallan-Happy visste vi inte riktigt säkert och hon har inte heller utsatts för massa miljöer på samma sätt än då hon bland annat inte tävlat osv.
Men båda är ju sociala, Happy något mer när hon vill att folk ska klappa på henne. Fox tar klappar när hon får, tigger sällan om det först.

Systrarna sov och hängde tillsammans själva i hörnet emellanåt. Dem var även praktikhundar så andra kursdeltagare fick ge ögondroppar osv. på dem.
Dom fick även dela rum med en okänd hund, Leo, medan vi gjorde momenten, sånt är så skönt med många Border Collies – Det är bara att slänga in dom tillsammans, det är sällan något att vara orolig över. Så även denna gång, dom bara fann sig med varandra i rummet.

Fox, Happy och Leo
Happy

Veckans tumme upp: Sista tackan lammade klart innan innan helgens kurs, väldigt skönt att lamningen är över för i år! Vill ni läsa ett får-inlägg? Video?

Bild från ikväll 🙂

Tumme ner: En helg efter helgen hade inte vart helt fel! Inte blivit någon träning denna helg med hundarna som varit hemma med hundvakt. Igår kväll blev det att ta hand om fåren, promenad och kickbike!

Mind The Dog BillaBong – Tur och Retur Italien

Billa är Ingelas (Pavlinas mamma) hund som kommer från Valentina Balli i Italien.
Kenneln heter Mind The Dog och är belägen i Milano. För er som inte är tävlingslydnadsmänniskor så hittade vi henne via lydnads VM. Valentina har nämligen vunnit VM två år i rad med Billas halvbror Mind The Dog Lycan.

Billa har alltså samma pappa som Lycan. Hans namn är Sweep och har visat sig lämna väldigt fina avkommor genom alla sina år som avelshund, han är idag 11 år gammal. Mycket fart, tryck och träningsvilja verkar vara genomgående i hans avkommor. Sweep är efter Serge Van Der Zweeps gamle Glen.
Själv tävlar Sweep vallning på högsta nivå i Zürich där han bor, bland annat. Han har bland annat deltagit i EM i vallning.
Mamma till Billa heter Mind The Dog Patch, hon är alltså uppfödd av Valentina, Patch har även hon deltagit i Italienska teamet i lydnads VM och kommer även delta i år på VM. Patch är efter Kevin Evans Jimmy.

Bokning av resan att hämta Billa har varit allt annat än en dans på rosor. Första resan fick vi ställa in pga omständigheter på kenneln, vi fick heller inga pengar tillbaka från flygbolaget.
Andra resan vi bokade blev då bara en Tur och Retur, tänkte vi.
Närmaste flygplatsen till Valentina är Malpensa, men dit gick inga T&R samma dag, och fanns de valet, så var det med flygbolag som inte tar hund.
Tillslut fick vi tänka om och boka till Linate flygplats istället där flygplanen gick mer frekvent.
Vi hade lånat en flygbur som var med ner, men den stannade inte på Linate flygplats utan flögs vidare någon annanstans, tiden på Linate var redan pressad och vänta in buren var inget alternativ.
Man ska ju inte sticka under stol med att situationen blev aningen stressad, på flygplatsen i Italien, utan flygbur, snart med en valp, stor nog att inte kunna åka i kabinen.
Panikskrev till Valentina, hennes snälla kennelhjälp Giusy vände och åkte tillbaka hem, och hämtade Lycans flygbur!
Med hjärtat i halsgropen så hanns allt med och Billa kom med flyget med ca 20 minuter tillgodo!
Vår lånade flygbur som var med från Sverige levererade sedan SAS hem till vår ytterdörr när den äntligen nått svensk mark igen. Lycans bur har vi däremot kvar fortfarande, så vi hoppas att vi, eller SAS inte ställt till för mycket för världsmästarna nu.

Billa som individ då, kanske tänker ni att det är Ingelas hund så varför ska vi presentera henne så noga.
Jo, dels för att det är väldigt kul med importer, och dels för att hon ser efter ett fåtal gånger i fårhagen VÄLDIGT trevlig och lättsam ut, så om allt flyter på med träningen hos fåren, stämmer med hälsobiten såsom höfter, ögon osv. Så är det inte omöjligt att det blir Billavalpar på Nordic Paws i framtiden.
Men främst ska hon bli Ingelas lydandshund är tanken.
Billa är en otroligt GLAD hund, sprallig som om hon själv får välja hela tiden är i rörelse utomhus. Trots det har hon inga problem att gå in och lägga sig på sidan och sova, länge.
Hon är en människosökande individ som älskar kramar. Hon är ganska omogen men mognaden kommer mer för var dag som går.
Hon har en planerad debut i lydnaden, men inte bokat. Gissningsvis blir hennes största störning någon rolig tävlingsledare eller så. Alla är ju överallt för bara Billas skull, eller? 🙂

På Linate flygplats, en väldigt glad skit redan här.
Undersöker sin bur som hon sen fick sitta i, själv, i 3 timmar. Hon hälsar själv att det gick tipptopp! Trygg har hon varit sen grunden.
Lastning på flyget
Billas mamma Patch
Billas pappa Sweep

Funkar fällningsschampo?!

Vi har påbörjat det årliga vår-badet av flocken, efter rekommendationer från vår Instagram Story (@pshundar) så använde vi fällningsschampo.

Vi upplever att hundarna fäller/fällde kopiösa mängder och vi fick nog av pälstäckt golv hemma. Med tanke på antalet flockmedlemmar så tar vi några hundar per dag 🙂

Sen är det alltid speciellt att bada en Malamute, det är alltid många lager päls och det är knappt att man kommer igenom allt. Qilaq är den enda av våra malamuter som hittills blivit badad då de andra tre bor ute, känns lite kallt om nätterna för att vara fuktig.
Vi tror dock att Qilaq tunnades ut bra i pälsen (man ser huden, ni med polarhundar förstår nog) av fällningsschampot. Vi ser väl det om ett par dagar, om det tar slut istället för att pågå under flera veckor.

Såhär ser det alltid ut efter att en Alaskan Malamute har badat…
Isac efter bad med fällningsschampo. Ingen tjock krage eller shorts kvar :p

Har ni testat det på era hundar? Vill även skriva att alla pratade gott om schampot på vår Instagram Story dock så var det en hundägare som hade fått kala fläckar på sin hund!

Välkommen tillbaka!

Vår Instgram @pshundar har brist på content pga kombination av tidsbrist och bristande intresse. Fanns tiden så valde vi att lägga den på annat, just därför kom vi överens att väcka liv i denna blogg!

Vi kommer att fokusera på att skriva och dela med oss av det vi hade velat se eller har inspirerats hos andra hund-konton/bloggar. Träning (videoformat + text), hemmet, test av hund-produkter (ge gärna förslag!) m.m.

Vi skulle verkligen uppskatta att få ta del av era tankar och idéer för denna blogg gäller även konstruktiv kritik. Vad vill ni läsa om? Think outside the box!


Vem fick inte någon form av klaustrofobi i somras?

Denna sommar har verkligen varit alldeles galen, ingen har nog undgått det extrema vädret, torkan och ingen luft. Klaustrofobisk känsla att bara finnas till.
Vi hade som plan att träna ganska mycket vallning i sommar då vi skaffat oss fem får enbart till träning.
Torkan och värmen gjorde det inte rättvist mot någon med puls att träna, utan det blev bara vanlig daglig tillsyn, lydnaden har vi tränat en del däremot, och för fysiken har både vi och hundarna simmat nästan varje dag!

Till slut fick det vara nog och vi packade in alla hundar utom Qilaq och Diesel (som hade hundvakt) i bilen och körde så långt upp vi kunde, så långt upp vi aldrig varit förut. Till Åre.
Vi hyrde en fin, modern stuga med allt man kunde tänkas behöva. Tråkigt nog nådde graderna +34 C även i Åre under dagarna, skillnaden är dock ändå luften, den var inte sådär kvav och fuktig som den verkligen är här nere i Stockholm. Det fick vi svart på vitt nu.
Klockan 6 på morgonen, i 16 grader, dagen efter ankomst påbörjade vi bestigningen av Åreskutan. Torkan gjorde sig påmind överallt, inget vatten rann någonstans och en liten liten tjärn fanns till slut på vägen där hundarna fick ta sig ett snabbt dopp.
Vi ville inte pressa Fox allt för mycket då hon lite mindre än en vecka innan hade legat inne på intensiven med feber. Men med ok från veterinär så visste vi att hon skulle klara vandringarna fint!
När vi väl var tillbaka i bilen igen så var det + 34 grader och steksol.
På kvällen blev det en tur till Vålådalen och Blanktjärnsrundan. Vi hann inte riktigt hela vägen då det började bli mörkt.

Summan av kardemumman är att vi kommer komma tillbaka till Åre, vi kommer vandra där nästa år igen och då önskar vi inga +34 grader!

are10

are7

are6

are5

are4

are3

are2

are

 

Tre timmars enkel väg för en kurs…

Vi har äntligen börjat strukturera upp träningstankarna i vallning, vi har börjat ta tag i steg som är kvar för vallhundsproven. Året har varit väldigt upp och ned, i och med att Fly tyvärr inte finns med oss längre. Det är en enorm förändring i livet och är en väldig sorg fortfarande och kommer alltid att vara det. Det var inget hastigt beslut och därmed ett stort grubbel nästintill hela tiden tidigare i år. Hon var väldigt gammal i kroppen, det undgick ingen som var i vår närhet. Väldigt sorgligt och livet kommer aldrig mer att bli sig likt.

Nu har man landat i det en aning så har vi kunnat strukturera mera i träningarna igen.
I lördags åkte vi hela tre timmar för att komma till Borlänge. Där hade vi en heldags-vallkurs bokad! Riktigt trevligt och det är nog första gången alla våra hundar får möjlighet att träna på ett nytt ställe samtidigt inför en instruktör och andra deltagare.
Det är lite läskigt att blotta sin träning, sig själv och då alla sina hundar, tycker jag iallafall! Lydiga men snabba kan väl sammanfatta de flesta av hundarna i den här flocken. Keep fick skina lite extra, den killen har en tendens att göra det vart han än sätter sin tass, hos fåren, på lydnadsplanen eller bara vartsomhelst så imponerar och charmar han många i sin framfart. Roligt ändå, och efter helgen känns inte ett vallhundsprov långt bort, alla utvecklades väldigt fint, sen var det riktigt fina får också, dom gjorde nog allt väldigt enkelt för hundarna ändå, en fin feel-good-känsla fick vi alla iallafall! Sånt behövs efter ett tufft halvår.

vallkurs
vallkurs2
I bakgrunden i bilderna ser ni Romme Alpin!
vallkurs3

När debuterade ni i er sport?

Blev inspirerad av en tråd på Facebook.. När man debuterade, i vårt fall i lydnad, det var lite roligt att kolla det på SKK.

Pavlinas debut: 
2011-09-24 med 62,5 poäng, en 1,5 årig Alaskan Malamute, Qilaq.
Han ramlade över hindret pga klumpig 💖 och sprang och visade publiken apporten och kom sedan in med den.
Avstod platsen pga busig unghund!

Seykals debut:
2011-09-24 med 142 poäng med Diesel, som var nästan exakt 5 år.

Sen fortsatte tävlandet mycket sparsamt tills Pavlina började tävla Diesel i klass 1, med tre raka första pris och LP1 så avstannade tävlandet ganska många år.
Närmare bestämt återupptog vi tävlandet och då Pavlina med Snooze, vilket inte var förrän 2016-08-16.
Sedan Seykal med Keep 2016-09-17.

Nu har vi tävlat ett par tävlingar om året, och i år kommer förhoppningsvis Fox debutera i klass 3 om inget oväntat händer. Sen är det väl bara att kötta på i den klassen med henne.
Snooze är vår dagliga fårtillsynshund, men i sommar ska hon ut och tävla litegrann är det tänkt.
Keep blev det tävlingspaus men inte träningspaus, anledning är att, precis som Fox, fastnat i vittringen pga så otroligt tråkigt att sätta igång. Enligt vår mening. Sen när den fungerar, som med Fox oftast, då är det ju roligt.
Happy har debuterat i Startklass med ännu enbart med godkänt resultat, hon kommer bli en riktigt rolig hund, hon måste bara åka runt och träningstävla lite, hon har bara varit på brukshundsklubbar två gånger och det är när hon tävlat.

I vallningen är det bara vallhundsprovet, vilket debuterades i 2015-04-24 i Lissma, nu är ju inte vallhundsprov tävling på det sättet. Valltävlingar är någon psykisk spärr att komma över här hemma, vilket känns mycket angeläget att lösa då hundarna används i arbete i princip varje dag, aldrig gör något dumt och är snälla med djur. Hoppas vi kan hitta någon som kan hjälpa oss med det så småningom.

När debuterade ni? I vilken sport? Vilken hund? ras, ålder?

diesel
qilaq