PShundar

En blogg om livet med en stor hundflock

Mind The Dog BillaBong – Tur och Retur Italien

Billa är Ingelas (Pavlinas mamma) hund som kommer från Valentina Balli i Italien.
Kenneln heter Mind The Dog och är belägen i Milano. För er som inte är tävlingslydnadsmänniskor så hittade vi henne via lydnads VM. Valentina har nämligen vunnit VM två år i rad med Billas halvbror Mind The Dog Lycan.

Billa har alltså samma pappa som Lycan. Hans namn är Sweep och har visat sig lämna väldigt fina avkommor genom alla sina år som avelshund, han är idag 11 år gammal. Mycket fart, tryck och träningsvilja verkar vara genomgående i hans avkommor. Sweep är efter Serge Van Der Zweeps gamle Glen.
Själv tävlar Sweep vallning på högsta nivå i Zürich där han bor, bland annat. Han har bland annat deltagit i EM i vallning.
Mamma till Billa heter Mind The Dog Patch, hon är alltså uppfödd av Valentina, Patch har även hon deltagit i Italienska teamet i lydnads VM och kommer även delta i år på VM. Patch är efter Kevin Evans Jimmy.

Bokning av resan att hämta Billa har varit allt annat än en dans på rosor. Första resan fick vi ställa in pga omständigheter på kenneln, vi fick heller inga pengar tillbaka från flygbolaget.
Andra resan vi bokade blev då bara en Tur och Retur, tänkte vi.
Närmaste flygplatsen till Valentina är Malpensa, men dit gick inga T&R samma dag, och fanns de valet, så var det med flygbolag som inte tar hund.
Tillslut fick vi tänka om och boka till Linate flygplats istället där flygplanen gick mer frekvent.
Vi hade lånat en flygbur som var med ner, men den stannade inte på Linate flygplats utan flögs vidare någon annanstans, tiden på Linate var redan pressad och vänta in buren var inget alternativ.
Man ska ju inte sticka under stol med att situationen blev aningen stressad, på flygplatsen i Italien, utan flygbur, snart med en valp, stor nog att inte kunna åka i kabinen.
Panikskrev till Valentina, hennes snälla kennelhjälp Giusy vände och åkte tillbaka hem, och hämtade Lycans flygbur!
Med hjärtat i halsgropen så hanns allt med och Billa kom med flyget med ca 20 minuter tillgodo!
Vår lånade flygbur som var med från Sverige levererade sedan SAS hem till vår ytterdörr när den äntligen nått svensk mark igen. Lycans bur har vi däremot kvar fortfarande, så vi hoppas att vi, eller SAS inte ställt till för mycket för världsmästarna nu.

Billa som individ då, kanske tänker ni att det är Ingelas hund så varför ska vi presentera henne så noga.
Jo, dels för att det är väldigt kul med importer, och dels för att hon ser efter ett fåtal gånger i fårhagen VÄLDIGT trevlig och lättsam ut, så om allt flyter på med träningen hos fåren, stämmer med hälsobiten såsom höfter, ögon osv. Så är det inte omöjligt att det blir Billavalpar på Nordic Paws i framtiden.
Men främst ska hon bli Ingelas lydandshund är tanken.
Billa är en otroligt GLAD hund, sprallig som om hon själv får välja hela tiden är i rörelse utomhus. Trots det har hon inga problem att gå in och lägga sig på sidan och sova, länge.
Hon är en människosökande individ som älskar kramar. Hon är ganska omogen men mognaden kommer mer för var dag som går.
Hon har en planerad debut i lydnaden, men inte bokat. Gissningsvis blir hennes största störning någon rolig tävlingsledare eller så. Alla är ju överallt för bara Billas skull, eller? 🙂

På Linate flygplats, en väldigt glad skit redan här.
Undersöker sin bur som hon sen fick sitta i, själv, i 3 timmar. Hon hälsar själv att det gick tipptopp! Trygg har hon varit sen grunden.
Lastning på flyget
Billas mamma Patch
Billas pappa Sweep

Funkar fällningsschampo?!

Vi har påbörjat det årliga vår-badet av flocken, efter rekommendationer från vår Instagram Story (@pshundar) så använde vi fällningsschampo.

Vi upplever att hundarna fäller/fällde kopiösa mängder och vi fick nog av pälstäckt golv hemma. Med tanke på antalet flockmedlemmar så tar vi några hundar per dag 🙂

Sen är det alltid speciellt att bada en Malamute, det är alltid många lager päls och det är knappt att man kommer igenom allt. Qilaq är den enda av våra malamuter som hittills blivit badad då de andra tre bor ute, känns lite kallt om nätterna för att vara fuktig.
Vi tror dock att Qilaq tunnades ut bra i pälsen (man ser huden, ni med polarhundar förstår nog) av fällningsschampot. Vi ser väl det om ett par dagar, om det tar slut istället för att pågå under flera veckor.

Såhär ser det alltid ut efter att en Alaskan Malamute har badat…
Isac efter bad med fällningsschampo. Ingen tjock krage eller shorts kvar :p

Har ni testat det på era hundar? Vill även skriva att alla pratade gott om schampot på vår Instagram Story dock så var det en hundägare som hade fått kala fläckar på sin hund!

Välkommen tillbaka!

Vår Instgram @pshundar har brist på content pga kombination av tidsbrist och bristande intresse. Fanns tiden så valde vi att lägga den på annat, just därför kom vi överens att väcka liv i denna blogg!

Vi kommer att fokusera på att skriva och dela med oss av det vi hade velat se eller har inspirerats hos andra hund-konton/bloggar. Träning (videoformat + text), hemmet, test av hund-produkter (ge gärna förslag!) m.m.

Vi skulle verkligen uppskatta att få ta del av era tankar och idéer för denna blogg gäller även konstruktiv kritik. Vad vill ni läsa om? Think outside the box!


Vem fick inte någon form av klaustrofobi i somras?

Denna sommar har verkligen varit alldeles galen, ingen har nog undgått det extrema vädret, torkan och ingen luft. Klaustrofobisk känsla att bara finnas till.
Vi hade som plan att träna ganska mycket vallning i sommar då vi skaffat oss fem får enbart till träning.
Torkan och värmen gjorde det inte rättvist mot någon med puls att träna, utan det blev bara vanlig daglig tillsyn, lydnaden har vi tränat en del däremot, och för fysiken har både vi och hundarna simmat nästan varje dag!

Till slut fick det vara nog och vi packade in alla hundar utom Qilaq och Diesel (som hade hundvakt) i bilen och körde så långt upp vi kunde, så långt upp vi aldrig varit förut. Till Åre.
Vi hyrde en fin, modern stuga med allt man kunde tänkas behöva. Tråkigt nog nådde graderna +34 C även i Åre under dagarna, skillnaden är dock ändå luften, den var inte sådär kvav och fuktig som den verkligen är här nere i Stockholm. Det fick vi svart på vitt nu.
Klockan 6 på morgonen, i 16 grader, dagen efter ankomst påbörjade vi bestigningen av Åreskutan. Torkan gjorde sig påmind överallt, inget vatten rann någonstans och en liten liten tjärn fanns till slut på vägen där hundarna fick ta sig ett snabbt dopp.
Vi ville inte pressa Fox allt för mycket då hon lite mindre än en vecka innan hade legat inne på intensiven med feber. Men med ok från veterinär så visste vi att hon skulle klara vandringarna fint!
När vi väl var tillbaka i bilen igen så var det + 34 grader och steksol.
På kvällen blev det en tur till Vålådalen och Blanktjärnsrundan. Vi hann inte riktigt hela vägen då det började bli mörkt.

Summan av kardemumman är att vi kommer komma tillbaka till Åre, vi kommer vandra där nästa år igen och då önskar vi inga +34 grader!

are10

are7

are6

are5

are4

are3

are2

are

 

Tre timmars enkel väg för en kurs…

Vi har äntligen börjat strukturera upp träningstankarna i vallning, vi har börjat ta tag i steg som är kvar för vallhundsproven. Året har varit väldigt upp och ned, i och med att Fly tyvärr inte finns med oss längre. Det är en enorm förändring i livet och är en väldig sorg fortfarande och kommer alltid att vara det. Det var inget hastigt beslut och därmed ett stort grubbel nästintill hela tiden tidigare i år. Hon var väldigt gammal i kroppen, det undgick ingen som var i vår närhet. Väldigt sorgligt och livet kommer aldrig mer att bli sig likt.

Nu har man landat i det en aning så har vi kunnat strukturera mera i träningarna igen.
I lördags åkte vi hela tre timmar för att komma till Borlänge. Där hade vi en heldags-vallkurs bokad! Riktigt trevligt och det är nog första gången alla våra hundar får möjlighet att träna på ett nytt ställe samtidigt inför en instruktör och andra deltagare.
Det är lite läskigt att blotta sin träning, sig själv och då alla sina hundar, tycker jag iallafall! Lydiga men snabba kan väl sammanfatta de flesta av hundarna i den här flocken. Keep fick skina lite extra, den killen har en tendens att göra det vart han än sätter sin tass, hos fåren, på lydnadsplanen eller bara vartsomhelst så imponerar och charmar han många i sin framfart. Roligt ändå, och efter helgen känns inte ett vallhundsprov långt bort, alla utvecklades väldigt fint, sen var det riktigt fina får också, dom gjorde nog allt väldigt enkelt för hundarna ändå, en fin feel-good-känsla fick vi alla iallafall! Sånt behövs efter ett tufft halvår.

vallkurs
vallkurs2
I bakgrunden i bilderna ser ni Romme Alpin!
vallkurs3

När debuterade ni i er sport?

Blev inspirerad av en tråd på Facebook.. När man debuterade, i vårt fall i lydnad, det var lite roligt att kolla det på SKK.

Pavlinas debut: 
2011-09-24 med 62,5 poäng, en 1,5 årig Alaskan Malamute, Qilaq.
Han ramlade över hindret pga klumpig 💖 och sprang och visade publiken apporten och kom sedan in med den.
Avstod platsen pga busig unghund!

Seykals debut:
2011-09-24 med 142 poäng med Diesel, som var nästan exakt 5 år.

Sen fortsatte tävlandet mycket sparsamt tills Pavlina började tävla Diesel i klass 1, med tre raka första pris och LP1 så avstannade tävlandet ganska många år.
Närmare bestämt återupptog vi tävlandet och då Pavlina med Snooze, vilket inte var förrän 2016-08-16.
Sedan Seykal med Keep 2016-09-17.

Nu har vi tävlat ett par tävlingar om året, och i år kommer förhoppningsvis Fox debutera i klass 3 om inget oväntat händer. Sen är det väl bara att kötta på i den klassen med henne.
Snooze är vår dagliga fårtillsynshund, men i sommar ska hon ut och tävla litegrann är det tänkt.
Keep blev det tävlingspaus men inte träningspaus, anledning är att, precis som Fox, fastnat i vittringen pga så otroligt tråkigt att sätta igång. Enligt vår mening. Sen när den fungerar, som med Fox oftast, då är det ju roligt.
Happy har debuterat i Startklass med ännu enbart med godkänt resultat, hon kommer bli en riktigt rolig hund, hon måste bara åka runt och träningstävla lite, hon har bara varit på brukshundsklubbar två gånger och det är när hon tävlat.

I vallningen är det bara vallhundsprovet, vilket debuterades i 2015-04-24 i Lissma, nu är ju inte vallhundsprov tävling på det sättet. Valltävlingar är någon psykisk spärr att komma över här hemma, vilket känns mycket angeläget att lösa då hundarna används i arbete i princip varje dag, aldrig gör något dumt och är snälla med djur. Hoppas vi kan hitta någon som kan hjälpa oss med det så småningom.

När debuterade ni? I vilken sport? Vilken hund? ras, ålder?

diesel
qilaq

Vardagslydanden sätts på prov

I år har inneburit en varm försommar, våra hundar har badat sen april ungefär och nu börjar det bli riktigt varmt i vattnet!
I helgen har dom premiärbadat i havet för i år, vår ena fårhage är en udde det vill säga att tre av hagens kanter är havet. Vi ställde in fåren med lammen i vår träningshage där dom hade skugga och massa ny mat, sen släppte vi ut alla Border Collies ur bilen och gick till en strand i hagen.
Att vara lös i en fårhage innebär många dofter, och vi kämpade med vardagslydnaden! Att kunna gå förhållandevis lugnt vid sidan eller bakom när det luktar får och ligger fårbajs överallt var för en del lite av en utmaning, att vara lyhörd och kunna ändra sin tanke är något vi tidigare jobbat mycket med men varit lite slappa med senaste månaderna.

En av anledningarna till slappheten är att vi numera får dela upp flocken ganska rejält till skillnad från tidigare. Fly kan inte längre gå längre promenader och en av oss är i princip alltid hemma med henne. Man måste låta de äldre hundarna åldras, till den gräns där dom fortfarande har ett värdigt liv. Malamuterna går därför på egna promenader, blir lite många för en person att ha ansvar för, speciellt lösa, men inget Malamuterna emot, men det blir hur som helst mer uppdelat än tidigare.
En annan anledning är att det varit många unghundar, dom börjar sakta med säkert mogna och kan bli något mer ansvarstagande. Det gör jättestor skillnad.

Vi skulle även göra rent ett litet sår på en tacka, vilket innebar i våra ögon, enkel, men ändå så svår situation som att stanna utanför fårstaketet när vi gick in i lilla hagen. Oj vad svårt det kan vara att sitta/ ligga still när fåren rör på sig. Men envisast vinner.

I helgen blev det bra träning och det känns bra att vara på banan igen, även hundarna som belönades med att göra bomben i havet!

SPI_8705

SPI_8808

Alla tittar på när vi fixar med fåren.
Alla tittar på när vi fixar med fåren.

Lydnadstävlingen

I söndags var det lydnadstävling på Värmdö BK. Inte vår hemmaklubb, men en klubb som bara ligger 15 min hemifrån, så omöjligt att inte välja att anmäla sig. Det var en otroligt varm dag med + 31 grader.
Vi var på plats tidigt för startklass och hade sedan nästa start med Fox i klass 2 klockan 11:30.
I vårt tycke var klass 2 banan ganska svårt uppbyggd, det var diagonal apporteringsdirigering, vittringen var lagd i en cirkel, fria följet innehöll halt – vänster om språng och det var väldigt varierande mellan vanlig, långsam och språng under hela momentet. Roligt med lite utmaning, även om man nästan blev snudd på nervös.
Trots detta slog Fox till med 276.50 poäng, första pris alltså, och VINST.
Överlag var det snea sättanden som drog ner poängen ett eller ett par poäng. Det visste vi redan innan att vi inte tagit tag i, men ville inte börja peta i det en vecka innan tävling.
Fjärren är oklar vad som hände med, hon har aldrig tidigare gjort ett felskifte, men någon gång ska väl vara den första. Skyller på värmen, haha!

Nu är alltså Nordic Paws Fox uppflyttad till den högsta klassen lydnad och nu är det väl bara att sätta igång med det svåraste momenten gissar vi! Kul!

vermdoFox

wermdofox2

Långfilmsinspelning

Vi har i några veckor nu till och från varit med och spelat in en långfilm inne stan i Stockholm. Igår var egentligen sista tillfället men det kommer troligen bli någon mer gång.
Filmen kommer ut på bio i vinter, med från vår egen flock är Snooze och sen är det hennes vänner från vårt jobb!
Här kan ni höra mer när regissörerna Staffan och David berättar mer om filmen Lyckligare kan ingen vara!

Vi måste ju säga att vi ser fram emot resultatet på bio i höst/vinter!
Länk till TV4 Play

snoozefilm